Kodachrome

Jag hittade ett 37 år gammalt Kodachromedia häromdagen. En bild från Nordnorge. Vi var ett gäng som tog oss upp på Jiekkivare i Lyngen, områdets högsta topp, 1800 meters stigning från havsytan, i ett svep. En fantastisk dag i maj 1977. Jag njuter av hågkomsten.

Att leta bland gamla dior är som en antikrunda. Diorna blir till prylar som utsöndrar tid. Plötsligt hittar man ett guldkorn. Och med åren kan bilden se ännu vackrare ut än den var från början. För när allt kommer omkring är det nog detta som är det största värdet med ens fotograferande - dokumentationen av det förflutna.
 
Det är härligt med gamla dior, en mycket taktil känsla. Jag tror att Kodachromerna vinner i längden, även om de flesta fotografer på slutet av filmtiden mest använde Fuji Velvia. Kodachromen ger ett mycket bra resultat när den skannas. Jag ska leta vidare i bland de gula askarna.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0