Björkliden ligger perfekt för en workshop i fjällfotografering. Inom nära räckhåll finns några av fjällens mest fotogeniska platser.

Förra veckan i Björkliden blev en intensiv workshop på temat ”fjällfotografi”. ZOOMFOTORESOR stod som arrangör och jag var ledare. Tur är det minsta man kan säga att vi hade, och tur kan vara naturfotografins moder. Årets workshop gynnades av extremt bra väderlek, men mysväder är inte samma sak som bra fotoväder. Eller? Flertalet naturfotografer vill ha omväxling; lite regn, lite solsken, färgstarka gryningar och skymningar, dramatiska ljusdagrar. När vädret varierar på det sättet är det upplagt för bilder som ger många likes på nätet. Klarblå himmel mitt på dagen är en annan sak och en större estetisk utmaning för fotografen. Kanske har det blivit en osund dragning till extremljuset bland oss som fotograferar natur. Många talar om vykortsväder med förakt. Men solsken och blå himmel är en del av verkligheten, varför ska vi se ned på det. Naturligtvis kan man göra personligt färgade bilder även i starkt solljus.

 

 

Ibland får man lust att punktera skönheten. Linbanor, kraftledningar, vindmöllor och annan infrastruktur är  smolk i bägaren för oss naturfotografer.

 

Vi var en grupp på åtta personer, lagom stor för att det ska bli en givande workshop. Man lär känna deltagarna och vi är inte så många att vi går i vägen för varandra. Första dagen strövade vi längs kanjonen ned till Torneträsk och tillbaka upp längs andra sidan. Alla letade efter sina egna motiv. Små detaljer och intima landskap längs älven och bland klipporna blev föremål för studier i personlig iakttagelseförmåga. Allas våra resultat liknade varandra, men trots att vi var i samma område och samtidigt, blev det individuella variationer. Det personliga valet av motiv och komposition är fotografins väsen. Fortfarande, trots digitalfotografins förenklingar, är det ett hantverk att få till bilder som blir som man vill. Vid bildvisningen på kvällen diskuterade vi möjligheterna att med datorprogrammens hjälp skapa de bilder vi eftersträvar. Möjligheterna är gränslösa, men också krävande att lära sig.

 

På kvällen hände det. NORRSKEN. Vi fick en enorm bonus när de dök upp. Och inte vilka försynta ljusdraperier som helst, utan de mest färgsprakande man kan tänka sig. Redan kvällen innan hade vi sett en del försiktiga utbrott, men de gick inte att jämföra med de som väntade denna kväll. På hemsidan http://www.auroraforecast.com kunde vi följa solstormarnas attacker mot jorden. Sannolikheten för norrsken steg till 7 på en tiogradig skala. Vi ställde oss på ”Björkliden View Point” i skymningen vid niosnåret. Många andra stod redan där och det talades tyska och engelska i mörkret som föll. Plötsligt, som om någon vred på en strömbrytare, började himlen lysa upp.
– Vilken inställning ska man ha, hördes någon ropa. Testa svarade jag. Ställ in manuellt. Iso på 1600, bländare 4 och exponering 10 sekunder. Det ger ett bra resultat. Kameran på stativ och ett vidvinkligt objektiv krävs. Vid 15 sekunders exponering börjar stjärnorna bli till ljusa streck, och vid ännu längre exponeringstid börjar norrsken framträda som en målad onaturlig yta och draperierna försvinner. Man får chansa, rikta kamera och hoppas att norrskenet infaller precis på den del av himlen man valt ut.

 

Det är en uppskakande magi att skåda starka norrsken. Herrejösses, vad tänkte stenåldersmänniskor när de såg dessa järtecken. Man blir själv böjd att tro på signaler från en högre makt ute i det svarta universum. Solstormen var så massiv att en del röda färgstrålar glimtade till, vilket tydde på att solpartiklarna kommit långt ned i atmosfären och krockat med syremolekyler. Grönt norrsken är ett resultat av kollisionen med de dominerande kvävemolekylerna högre upp.

 

Med tur kan det bli som man drömmer om – norrsken över Torneträsk.

Plötsligt dog allt ut och folk lämnade skådeplatsen. Några av oss kom på efterkälken och tur var det. När vi närmade oss hotellet fullkomligen exploderade himlen i ett nytt grönt fyrverkeri. Eldfåglarna dansade åter på den mörka scenen, det blev en ljusshow som kunde göra diskoteken gröna av avund. Och sen dog det igen. Oberäkneligt är en bra sammanfattning av norrskensupplevelser.

Dagen som följde hade kunnat vara tillräcklig belöning. Temperaturen blev ännu varmare, luften ännu klarare och på programmet stod en vandring i Kärkevagge. Vi gick upp i denna storslagna dalgång, och rörde oss under Lapplands mest lättåtkomliga bergsstup av imponerande dimension. Det är sex kilometer att gå mellan Europaväg 10 och Trollsjön längst in i dalen. Efter ett par kilometer kommer man ut på nästan pastorala ängar som gör en stark kontrast mot de imponerande stupen och de väldiga blocken i dalens centrala parti. Trollsjön är målet, denna ljuvliga pärla med Europas klaraste vatten. Vi såg folk doppa sig, och oväntat gled en kajakpaddlare fram på den djupblåa vattenytan. Till kvällen blev det en ny genom gång av dagens bilder, men på norrskensfronten var det mörkt.

 

 

 

Resultatet var ingen dålig utdelning under fyra dagar i fjällen. Nästa år gör vi dacapo, men jag vågar inte garantera några norrsken. Följ hemsidan för ZOOMFOTORESOR (http://www.zoomfotoresor.se), om du är intresserad.