i brist på vedertagen beteckning. Bilderna beskriver detaljer i naturen som fångat min uppmärksamhet. Den här gjorde jag i morse i Tyresta nationalpark.

Jag brukar använda begreppen självklarhet och iakttagelse för att beskriva fotografin. De flesta naturbilder som allmänheten uppskattar är självklarheter, en färgstark solnedgång, en dramatisk bergsvy, en rovfågel som slår sitt byte, ett lejon som jagar på savannen, den ståtliga örten som blommar vackert etc. Det krävs sällan någon unik observationsförmåga för att se dessa motiv, att vara på rätt plats vid rätt tillfälle är receptet för framgång. Dock krävs förstås också att man är en duglig fotograf för att kunna skapa en bra bild.

Naturstilleben är något annat, de små landskapen i naturen, ”Intimate Landscapes” som naturfotografins kanske främsta pionjär Eliot Porter kallade dem. Dessa motiv är mycket personliga och fungerar därför som iakttagelser som kan berätta en annan historia än självklara motiv. Eller för att tala med Emile Zola: ”Ett konstnärligt arbete är en detalj i naturen sedd genom ett temperament”. Konstteoretikern Paul Klee menade att syftet med konsten är ”att göra det osynliga synligt”. Dessa naturstilleben är naturfotografins starkaste konstnärliga uttryck, som jag ser det. Konstnärlig fotografi är enligt Cassels fotografiska encyklopedi: ”en bild som syftar till att återge något mer än en realistisk avbildning av motivet, och som försöker återge ett personligt intryck”.

Möns klint, Danmark.

Jag tycker om att leta efter naturliga kompositioner som har en visuell laddning. Med kameran kan jag försöka skapa ordning i det kaos som naturens alla detaljer formar. Naturstilleben innehåller oftast orörliga motiv som ger mig tid att skapa bilden. I bästa fall kan de bli en spegelbild av mitt sätt att uppfatta naturen och känna för den. Att strosa runt med kameran och skärpa blicken för dessa motiv är bland det bästa jag vet. Och det allra trevligaste är att de finns överallt. Man behöver inte resa till exotiska länder för att skapa naturstilleben, men det är inspirerande att göra dem långt bort också…. Här är några andra exempel.

Vem är inte molntjusare? Himlens landskap är ett härligt bildmotiv. På min näthinna finns prins Eugens målning: Molnet. Stilbildande STF-fotografen CG Rosenberg var också ett föredöme. På hans tid uppstod begreppet ”Rosenbergare”, tekniskt briljanta landskapsbilder med mycket moln. Även Ansel Adams kontrastrika rödfilterbilder av mulliga cumulus i svartvitt, är förträfflig bildkonst.

Bekymret för fotografen är att vi inte kan arrangera molnen. Jo, man kan photoshoppa förstås, lägga in tussarna där det passar, men det är inte lika roligt, och dessutom bedrägligt om man inte berättar om saken. Nej, i naturen ska man gå, om man fina kort ska få. Rådet låter som en käck slogan, men udden är skarp. Som naturfotograf måste man vara ute mycket i terrängen, om det ska bli ett resultat värt att ta på allvar. Att följa väderprognoserna är bra för den som vill höja oddsen och få god utdelning på utflykterna. Man kan också titta på himlen och gissa själv. Ibland glider molnen in som en glad överraskning. Så blev det senaste helgen.

Vi var ute på paddling i Sörmland, ett gäng kompisar. Hade planerat i förväg och vädret fick bli vad det blev. Som på beställning invaderades himlen av toppiga cumulus som mulnade till åskmolnets dunkla dovhet. Jag älskar åskmoln. Kameran har lärt mig det. Kanske måste man vara fotograf för att uppskatta hotfulla situationer med denna mustiga färgskala? Åska är däremot inte lika roligt. Hursomhelst gjorde jag en bild i min smak. Och någon smäll blev det aldrig!

Canon EOS 5 45 mm TS. Iso 100. 1/160 och f 10.

Här är en bild till från sjön Likstammen. Canon EOS 5, 17mm TS.Iso 100. 1/200. F 11.

När molnen leker i skymningen blir resultatet lätt publikfriande. Bilden nedan är också från Sörmland, från skärgården nu i somras. På rätt plats med rätt utrustning, det är receptet. Tekniken betyder en del. Korta brännvidder är användbara för att täcka in himlen, men framförallt måste det till bildbehandling. Jag har jämnat ut konstrasterna i Photoshop. Genom det har både himmel och hällar fått en naturlig teckning. En annan sak: landskapsmotiv av det här slaget är plötsligt uppdykande motiv, som ett vilddjur på flykt. De rödblossande molnen varade bara någon minut innan de slocknade. Oftast gäller det att vara förutseende. Kompositionen måste man hitta innan situationen kulminerar, annars står man där som ett villrådigt får. I det här läget sprang jag från kajakerna till en plats som jag trodde var bra. Tidigare på kvällen hade jag varit helt inriktad på det blå medljuset. Abrupt började himlen brinna. Även inom landskapsfotografin är det en dygd att vara snabb.

Canon EOS 5, 17mm TS.Iso 200. 1/3. F 16.