Fotografi och retreat

Första veckan 2013 spenderade jag i mörker och tystnad. En självvald exil till något av det vackraste jag vet: midvinterfjället.

 

Rogenstugan i midvinterns stillhet.

 

Alla behöver någon gång ibland dra sig tillbaka för att vårda sitt inre. Den bästa retreaten är en fjällstuga i ödemarken, långt bortom bilarnas vägar och flygplanens överflygningsstråk, utan vare sig elektricitet eller telefontäckning, på en plats som slipper snöskotrar och som under midvintern förenar isolering, mörker och tystnad. Det finns faktiskt sådana ställen kvar. Där vrids tempot ned till stenåldersnivå, och man sover ljuvligt länge.

 

Förra veckan tillbringade jag och en kompis några dagar i Rogenstugan i Härjedalen. Om man skidar dit så här års, skärs navelsträngen av. Alla villkoren blir uppfyllda. Mitt motiv var inte i första hand retreat, jag ville fotografera den kanske vackraste dager jag vet: släpljuset på midvinterfjället, en tid då snöslotten kan växla färg som kameleonter. Nu blev dock inte vädret riktigt som jag hade hoppats på, mestadels låg molnen lågt, sikten var nästan utraderad och lätta snöflingor dalade emellanåt. Men det var helt vindstilla mest hela tiden, och tyst. TYST.TYST, så TYST. Fem timmars halvdunkel blev till nätter som blev till stunder som dundrade av stillhet, ögonblick som ljöd av vibrerande ljudlöshet, tillfällen som fylldes av en sådan oerhörd tystnad, sådant djupt mörker och sådan kosmisk isolering långt ute i naturen, att upplevelsen nästan blev till en nattvard för oss gudlösa. Eller retreat, om man vill se det så.

 

Hur många i städerna har hört TYSTNADEN? Den dånar med ett lågt vibrato långt bortom verkligheten. Ja, det gör den faktiskt. Luften skälver som ett vulkanutbrott och ändå hör man inga ljud som kan kläs i ord. Tystnaden är inte bara öronens grej, den berör hela kroppen, känns ödesdiger tills man vant sig och till slut blir den en balsam som läker något, gud vet vad. Tänk om man kunde fotografera tystnaden.

 

Vi gjorde några dagsturer i den extremt oländiga terrängen i Rogenreservatet. Här växer ovanligt lite fjällbjörkskog på grund av det kontinentala klimatet (längst bort från havet i Skandinavien). Enorma mängder stora block har inlandsisen lämpat. Verkligen ett land som gud gav Kain. Och ändå vackert om man är svag för karg natur. Tallarna ger signaturen. Nedanför de rundkullriga fjällen står tallskogen, stundtals med gamla välväxta, grova, knubbiga och atletiska träd, ibland med spinkiga stammar som inte ser ut att trivas fast de också kan vara gamla. Första dagens eftermiddag blev mitt fotografiska utbyte, övrig tid var retreat. 

 

 
Släpljus på sjön Rogen
 
 
 
Skedbrofjället kl 14.30
 
 
 
Rogentall
 
 
 
Rogenbjörk
 
 
 
Den giftiga varglaven, en specialitet för Rogen.
 
 
Retreat av annan sort än fjällstuga. Första natten.

Kommentarer
Postat av: Ronnie

Vilka uppfriskande o sköna bildkompositioner från vår egen fjällvärld !
Härligt läsning dessutom .
Måste vara en upplevelse att vistas i detta speciella ljus med ett stort antal färgnyanser.

2013-01-11 @ 06:07:08
URL: http://www.ronniesfiske.se
Postat av: Tor Egil Kvalnes

Fantastisk lys. Bildene formidler stillheten i villmarka på en veldig bra måte.

2013-02-03 @ 10:19:52
URL: http://www.kvalnesfoto.blogspot.no

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0