Trots att nätet förser oss med oändliga möjligheter till publicering, verkar de flesta som mer ambitiöst vill visa sina bilder och texter för en stor publik, tycka att boken står över all annan form av publicering. Vad är det med en bok som inte andra medier har? Två saker tror jag är särskilt viktiga: boken är en pryl, en handfast sak som den som är intresserad tvingas betala för (oftast i alla fall). Att producera en bok kostar en hel del, och eftersom det inte finns några gratisluncher måste någon stå för fiolerna och någon måste sälja boken och någon måste köpa den. Med böcker handlas det, pengar byts mot varor vilket i högsta grad är en mänsklig handling. Detta förutsätter också att någon innan boken trycks, tror att den har tillräckligt många köpare för att det ska löna sig att gå till tryck. För avsändaren (författaren och förlaget) blir bokmarknaden ett skarpt facit. Den som betalar för en pryl vill verkligen ha prylen (åtminstone i förstone). Antalet besökare på en hemsida, säger något annat till dem som publicerar sig där.

 

På nätet är det mesta gratis, informationen flyter omkring som timmerstockar i en flottningsälv, och allt man gör där (dvs HÄR), rinner snabbt bort till något lugnare ställe. Gluttarna kan bli många eftersom det inte kostar något, men nätet är en flod som aldrig stannar upp. De forsande nyheterna tränger oavbrutet bort det gamla. Som sagt, man badar aldrig i samma flod två gånger. Även om vi förstås kan drunkna i dagens enorma bokflöde, är varje bok en handgriplig existens med kropp och själ. Böckerna lever länge och en bok kan man ta i gång på gång om man blivit förälskad i den. Dessutom kan man spara den synligt i bokhyllan, vilket är en möbel som många fortfarande pryder sina rum med. Hur det är med intresset för bokhyllor om man mest hämtar in sin information på skärmen vet inte jag, men även berömda bloggare verkar vilja få ut sina bästa alster i bokform. Någonting är det med prylen bok, som inte nätet kan leva upp till. Ryktet om bokens död är med andra ord överdrivet.

 

Förutsättningarna att producera böcker har dock förändrats med nätet. Mycken information som tidigare med självklarhet blev inklämd mellan två pärmar, hittar man numera bara på datorskärmen. Den trenden kommer att förstärkas, och vilken slags information som i framtiden ges ut i form av böcker står skrivet i stjärnorna. Redan idag tvingar nätet och den digitala tekniken fram nya bedömningar hos bokförlagen. Jag har några funderingar i ämnet.

 

Den så kallade e-boken (som inte är någon bok!) börjar göra framsteg. Åtskilliga texter och bilder som ges ut i digital form fungerar lika bra eller bättre för läsaren än en tryckt pappersvariant. Vissa genrer kommer troligen att beröras mer av denna revolution än andra, till exempel de fackböcker som man helst vill ha för det faktiska innehållets skull, inte formens. En rese- eller fågelguide kan göra sig funktionellt alldeles utmärkt på en padda eller smartphone som man har med sig på sina färder, med ljud, obegränsat med bilder, mängder av länkar och tillgång till hela nätet. Romaner och andra berättelser som förr alltid gavs ut i bokform kanske också mest ges ut digitalt i framtiden, vad vet man. Däremot berörs nog inte påkostade fotoböcker på samma sätt. Stillbilder gör sig helt enkelt bättre i trycksaker än på skärmen. Och en coffeatable är ännu mera en pryl än vanliga böcker. Efterfrågan på presentböcker kommer aldrig att upphöra, tror jag. Folk slutar inte att fylla år, alltid finns det någon att hylla med något handgripligt. Att ge bort upplysningar om en bra länk är ingen imponerande gåva. Och bokhyllorna behöver fortfarande fyllas med något vackert.

 

Vem drömmer inte om att skapa coffeatables med det egna bildmaterialet. Idag kan den saken göras enkelt via flera kommersiella hemsidor. På dessa kan man själv designa en bok med ett program som finns att tillgå där. Sedan trycks boken i ett eller några flera exemplar med en bläckstråleskrivare. Jag har gjort några sådana unika böcker och de ser faktiskt ut som riktiga coffeatables, med tjusigt tjockt papper, oväntat bra tryck och hårda pärmar. Man blir imponerad, men varje exemplar kostar mycket pengar för att vara en bok, från 500 kr och mer, och då talar vi bara om produktionskostnaden. Någon större upplaga kan det inte bli frågan om (ännu så länge).

 

 

Den här boken har jag gjort i ett unik exemplar på photobox.se. Nackdelen är att man inte kan få till uppslagsbilder.

 

 

Vill man ge ut en fotobok som når många läsare krävs en hyfsat stor upplaga och att böckerna kan lagras och distribueras praktiskt, och marknadsföras effektivt. Enklast är att ett förlag tar hand om allt detta, men att intressera förlagen för ett bokprojekt är inte lätt. Det har det aldrig varit, och särskilt inte idag. Alternativt kan man förlägga och trycka boken i egen regi för att få ut den på marknaden, men då får man också stå för den ekonomiska risken och hantera försäljningen på något sätt. 

 

Om fotoboken ska bli framgångsrik behövs förutom en tilltalande design, bra bilder och ett intressant tema gärna också en känd upphovsman. Det sistnämnda innebär ett moment 22. Om man inte är tillräckligt känd kanske ingen vill satsa på utgivningen, men för att bli så känd som en del förläggare kräver måste man redan ha gett ut böcker (nu menar jag känd som fotograf, är man kändis i största allmänt är manegen krattad även om man är halvhjärtad med kameran). Jag tror inte man ska överdriva kändisskapets betydelse, men visst har det en viss tyngd. Om temat är intressant, texten bra och bilderna utmärkta, kan man likväl få chansen som okänd person. Marknadskrafterna har dock ett starkt grepp om bokförläggarna. Fina bilder i generell mening är nuförtiden sällan en tillräcklig grund för att få ett förlag att vilja göra en fotobok, det är bara grundstenen. Temat, karaktären på bildmaterialet och textens kvalitet är lika viktigt för att boken ska förläggas och hitta en större läsekrets.

 

Det jag har lärt mig om fotoböcker är att man behöver se på ens egna bilder med andra ögon än när man tittar på dem enbart som fotograf. En läxa har varit att alla bilder i en fotobok inte behöver vara publikknipande crescendon, det kan rentav vara en nackdel om de är det. En bokbläddrare behöver andpauser också. Fotoböcker komponerar man helst som en symfoni, med högljudda och lågmälda avsnitt i en väl avvägd omväxling. Bilderna ska stötta varandra (och texten) i en berättelse som drivs framåt. Emellanåt passar det utmärkt med en renodlat deskriptiv bild utan anmärkningsvärda fotoestetiska kvaliteter (men som ändå är välgjord). På andra ställen behöver man sätta in toppbilderna som återkommande tempohöjare. Det händer ofta att vissa pangbilder måste utgå. ”Kill your darlings”. 

 

 

Jag vill berätta hur jag tänker med exempel från min nya fotobok ”Whiskyns landskap” som getts ut av Bokförlaget Max Ström. Den är ovanlig för sitt ämne. Min tanke är att den ska inspirera till naturupplevelser samtidigt som jag talar mig varm för ett kultiverat förhållande till whiskyn, och jag vill locka till ett fördjupat intresse för denna kulturhistoriskt intressanta och smakrika dryck. Man kan också kalla boken ”Vandringar med färdknäpp”, för det är exakt vad jag ägnat mig åt. Under vandringsfärder i 17 länder som tillverkar whisky har jag provsmakat de lokala sorterna och undersökt deras terroir. Whiskyn bär karaktär av de lokala traditionerna, råvarorna och av det landskap där den tillverkas, och mina resmål har valts med whisky som den röda tråden.

 

Under de senaste fyra åren har jag rest vida omkring för att samla in bokens material. Under en resa är man i händerna på omständigheter man inte rår över och måste därför ha en portion god tur. Dessutom behöver man planera strategiskt och logistiskt genomtänkt när man genomför sina fotoresor. I förväg måste man göra klart för sig vilken typ av bilder som behövs och hur de ska åstadkommas. Om man som jag, även skriver texterna, kan det uppstå en konflikt mellan vad som ska prioriteras, anteckningshäftet eller kameran. Som jag ser det är valet lätt – kameran. När man är hemma och börjar skriva kan man oftast leta reda på den information som inte blivit antecknad, men har man missat att fotografera ett motiv som känns angeläget att ha med, är loppet kört. Jag är sonika mest en fotograf på resorna, dessutom fungerar bilderna som dagboksnotiser och ett stöd för minnet. Men det stora jobbet i slutändan gäller faktiskt texten, oavsett man skriver själv eller har en medförfattare. Den måste hänga ihop med bildberättelsen. Meningarna måste filas och fejas.

 

Det är under redigeringen man börjar se på bilderna med nya ögon. Man måste bland annat ta hänsyn till layouten. I mitt fall ska åtskilliga tusen råfiler koka ned till 270 bokbilder, det är klart att man måste sovra. En exemplarisk liggande bild kanske måste ersättas av ett inte fullt lika bra alternativ som är stående. Färgerna i en prioriterad bild kanske inte passar där bilden ska in, kanske är det stämningen som haltar.

 

I ett kapitel i min bok som handlar om de skotska öarna valdes preliminärt som näst sista bild ett rätt ärtigt fotografi av solglitter i havet utanför ön Hoy. Efter ett tag, när jag ihop med formgivaren begrundade utfallet, kom vi fram till att det behövdes någon mer informativ bild, så jag plockade fram ett stämningsmotiv med får, men även den lämnade något övrigt att önska och jag insåg då att det behövdes en bild utan landskapskaraktär och till slut blev det en närstudie på ”highland cattle”.  Bilden är väl ingen prisvinnare, men ändå godkänd och den passar bra i sammanhanget.

 

Även detta alternativ togs bort.

 

 

I ett annat kapitel om Appalacherna hade jag först valt ut en riktig favoritbild med en skogsbäck, men tyckte efter ett tag att det behövdes en vy på den platsen. Detta eftersom det efterföljande uppslaget också visade en skogsbäck och absolut måste vara kvar. Således plockade jag fram en annan bild som innehöll just en bergsvy med förgrund.

Till kapitlet om Indien valde jag först ut en ganska stämningsfull bild med molnbankar över Nilgiribergen, men den kändes efter ett tag för dyster och ersattes av en solig gryningsbild.

 

Det sydafrikanska kapitlet gav en del utrymmesproblem. Jag ville gärna visa den spektakulära formationen Wolfsberg Arch och valde preliminärt en uppslagsbild, men utrymmet för kapitlet medgav till slut bara en stående bild och uppslagsbilden funkade inte bra för en beskärning. Jag dök därför ned bland råfilerna och hittade en variant ur en annan vinkel med en person som angav skalan. Det löste knuten.

 

Jag skulle kunna nämna många fler exempel på hur redigeringen påverkade bildvalet och beskärningarna, men stannar här. ”Whiskyns landskap” är en fotobok som har ett tematiskt innehåll och det är väldigt styrande. Man kan också göra fotoböcker där temat på sätt och vis är fotografen själv. Då har man friare tyglar att välja bland sina bilder.

 

Hursomhelst, fotoböcker kommer att fortsätta produceras inom överskådlig tid, detta är min tro. Nätet är inget dödsbringande hot, däremot tror jag att utbudet riskerar bli mindre framöver. Förlagen har blivit försiktigare eftersom tillverkningskostnaden hela tiden ökar och konkurrensen om köparna hårdnar. Men den sista fotoboken som görs ligger långt bortom horisonten. Även beprövade ämnen som exempelvis Afrikas djurliv, fåglarnas vackra värld, Himalayas himmelska höjder eller för den delen svenska fjällens vidsträckta vidder, väntar på nya fotografer som gör fotoböcker.