Havsskärgård i aprilväder

 

 Årstidsbrytning på Horsten.

 

Havsskärgården utanför Stockholm är en värld för sig, ”ett landskap hackat till kalops”, för att citera Hjalmar Söderberg. På sommaren blir den belamrad med fritidsbåtar, under vintern är den en ödemark, vissa år den en djupfryst polartrakt. På våren kan denna värld bubbla av liv. Under april återkommer fåglarna, medan sälkutarna flockas på skären i några ögrupper. Den tiden är ett glansnummer i landskapskalopsen.

 

Stavsnäs 7 april 2013 klockan 06.30. Jag kliver ned i en liten båt tillsammans med tre fågelskådare för vidare färd till Horsten. Vi hoppas på mängder med ejder och annan sjöfågel, men vet också att drivande isflak kan vara till besvär. Vid Sandhamn får vi se upp. I fören sitter en av oss som isutkik. En Titanic-känsla sänker sig. Platta isflak med geometriska figurer ligger till pussel här och där. Inga andra båtar syns, inget mänskligt liv över huvud taget. Det är svinkallt, längs stränderna syns bårder av vita snösträngar. Uppåt Harö ljusnar sammanhängande packis till ett mjällt band. Och runt Grönskär med Östersjöns vackraste fyr på högsta krönet, skvalpar vattnet i gråa valörer. Förra helgen åkte jag skridskor på Nämdöfjärden, nu är det båt som gäller, ändå känns inte vintern över. Vi guppar på den milsvida fjärden mot Horsten. Vattenvidden är förvånande tom på fågel. Vid öns västra del finns en landstigningsplats. De andra tar sig upp till öns lilla fyr med sina kikartuber. Jag tar kameraryggan och lommar iväg för mig själv. Nedpackat ligger stora artilleriet, flera objektiv inklusive min största kanon, 500 mm/4,0, plus största stativet med tyngsta kulleden. Jag vill vara beredd på alla slags motiv.

 

Vi naturmänniskor har i grunden en närbesläktad kärlek till naturen. Ändå är vi av olika skrot och korn. Fågelskådarna vill gärna stå länge på en plats med bra översikt. De prioriterar tubkikaren framför stora kameraprylar, de vill räkna arter och antalet fåglar och upplever naturkänsla och vårstämning genom det. Jag vill röra på mig och leta efter landskapets estetik för att göra landskapsbilder. Det är mitt sätt att nalkas naturens väsen. Jag söker efter tecken på platsens särart och årstidens stämning. Jag missar en del intressanta obsar, men ser kanske annat som ger en annan dimension än koncentrerat fågelskådande - man får välja.

 

Molntäcket luckras sakta upp medan skyarna hänger ned som draperier från himlen. Aprilväder råder. Innan vi tar oss tillbaka har både snöflingor och hagel trillat ned, och solen hällt blixtrande ljus över oss. Vinden är bitande om än bara svag. Sex mil fågelvägen västerut ligger Stockholms innerstad, ett ställe vi absolut inte vill byta ut mot Horsten, inte idag i alla fall, kanske aldrig. En dryg mil över öppet vatten mot nordost syns fyren på Svenska Högarna som en sista civilisatorisk utpost på havshorisonten. Vi står bra till på Horsten. Ön tar emot fågelsträcken genom sitt geografiska läge, den är en lyckad lokal för observationer. Men i år är våren sen och vi för tidiga. Knappt en tätting har hittat hit, bara några gravänder, trutar och skärsnäppor kan vi bocka av. Och ett par havsörnar, som brukligt är numera. Jo, de andra får se en tretåig mås som jag missar. Vi tar oss gemensamt runt ön. Efter sex sju timmars exil i både tid och rum lämnar vi havsskärgården. Utanför Korsö ser vi tusen sinom tusen ejdrar plus en del alfågel. Det var här de höll till. Vi puttrar sakta dit med kamerorna i högsta beredskap. De andra har mindre attiraljer än jag. Att använda en stor 500 mm kanon på en skumpande båt får räknas till god sport.

 

 Landstigning på Horsten

 

 

 Kulet gryningsväder med kvarbliven vinter.
 
 
 
Garnerade skärgårdshällar.
 
 
Hällkarsvegetation på Horsten med Grönskärsfyren i bakgrunden.
 
 
Skurmolnen mörknar. Som fotograf älskar man blålila moln ungefär lika mycket som ornitologer älskar ovanliga obsar.
 
 
Molnen tornar upp sig och det är dags att gå över till svartvitt.
 
 
Nu börjar skurmolnen ta formen av en vätebombssvamp. Häftigt.
 
 
 
 
 
Utanför Gönskär samlas ejdrarna, men de har blivit färre i ytterskärgården.
 
 
 
Skarpt foto med 500 mm från svajig båt.
 


Jag har tagit fram fem år gamla aprilbilder från Horsten. Då kokade havet av ejder.
 
 

 

 

 
Ödsligt semesterparadis.

Kommentarer
Postat av: Fotograf Annie

Så underbart vackert! Jag bara längtar ut till skärgården när jag ser dina bilder. Skurmoln är verkligen läckra :)

2013-04-09 @ 18:36:06
URL: http://blogg.anniesfotografier.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0