Om bakgrunder och oskärpa handlar denna blogg. Snigelns solhälsning ger en vink.

Makro är ett underligt ord inom fotografin. Ursprunget är grekiskt och det betyder stor. Idag ingår det i sammansatta termer som betecknar någonting stort, exempelvis makroekonomi. Motsatsen till makro är mikro som betyder litet på grekiska. I mikroskopet tittar vi på oansenliga ting vilket framgår av instrumentets beteckning. Dock, inom fotografin kallas det makro när vi avbildar pyttesmå saker. Orsaken är att små motiv blir stora när man fotograferar dem, men lite kryptiskt med terminologin är det allt. Förstorad mikro kallas makro!

 

Hursomhelst hör makrofotografin till de mest populära sysslorna. Alla älskar blommor. Hur många vill inte krypa med sin kamera fram till kronbladet hos första blåsippan? Örten liksom vädjar till det. Jag vet inte hur många gånger jag gjort så. Det är nästan som en akt i andakt – äntligen vår.

 

Blommor är kanske de mest populära fotomotiven av alla. Deras färger och former är underbara och lockar fram skönanden inom oss. Ändå kan man inte säga att det bara handlar om att rikta kameran rätt och knäppa för att få till något bra. Även närbilder kräver sin fotograf. Mycket handlar om bakgrunden och hur den ser ut, men även ljuset och skärpedjupet är viktiga beståndsdelar i bildskapandet. Fördelen med blommor och många andra makromotiv är att man kan ge sig tid att komponera bilden. Motivet står still.

 

Numera talar vi gärna om bokeh, ett japanskt ord som betyder suddig. Typen av bokeh är betydelsefull för bildens karaktär och här kommer tekniken in i sammanhanget. Olika objektiv ger olika slags oskärpa. Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att bilderna påverkas påtagligt av objektivet. Bländarens konstruktion får effekter på den suddiga delen i en bild. En sol och de solreflexer som ligger i oskärpa kan vara runda eller kantiga (vilket känns artificiellt). Bländarlamellerna är orsaken. Hur mycket nedbländning man gör påverkar reflexernas utseende och dessutom, skärpedjupet bestäms av hur mycket vi bländar ned. Även brännviddens längd är betydelsefull för skärpedjupet. Kort ger djupt, långt blir grunt. Allt detta är skåpmat för varje trägen fotograf.

 

Jag har upptäckt att min TS-objektiv är bland de bästa redskapen jag haft för makrofotografin. Fördelen är att man kan luta skärpeplanet och få skärpa både i blommans fram- och bakkant utan att blända ned. Jag slipper alltså använda en liten bländare som ger en sämre bokeh. För att komma riktigt nära använder jag ofta en mellanring på TS-objektivet. Skärpeplanets lutning gör bokehen mycket mjuk och behaglig att titta på. Resultatet blir en bild som har skärpa där man vill ha den samtidigt som det bildas måleriska oskärpeformer i bakgrunden.

 

Man kan också påverka bildens bokeh med hjälp av Photoshop, sudda bort skarpa kanter och onödiga reflexer i bakgrunden. Om detta är en moraliskt godkänd teknik är upp till var och en. Sådana bildförändringar är i alla fall harmlösa jämfört med allt klipp och plock då det föds en syntetisk bild av flera andra bilder.

 

Fördelen med långa brännvidder i makrofotografin är att avståndet mellan motivet och kameran kan vara stort. Om exempelvis en intressant växt står svåråtkomligt placerad kan det bli nödvändigt att utnyttja detta. Vill man fotografera skygga smådjur är långa teleobjektiv ihop med mellanringar utmärkta hjälpmedel. Jag använder mitt 500 mm supertele med mellanringar, om det behövs (se nedan). Med allt detta sagt är min slutsats att de så kallade makroobjektiven inte nödvändigtvis är de mest användbara för närbilder.

 

Ofta vill vi göra vackra och dekorativa närbilder, men ibland vill man hellre skapa en bra dokumentation av till exempel en blomma ihop med sin miljö. Sådana bilder kan förstås också vara vackert komponerade, men de har framför allt en mer berättande karaktär, snarare än estetisk. Till dessa närbilder är de moderna kompaktkamerorna med sina extremt kort brännvidder mycket användbara. Närgränsen blir extremt liten med dessa kameror, samtidigt som skärpedjupet är extremt stort. Resultatet blir perfekt om man vill skapa ekologiska växtbilder som säger något mer än bara att blomman är vacker.

 

Slutligen några ord om den mentala sidan av närbildsfotografin. Som naturfotografer är vi ofta intresserade av lite av varje ute i markerna. Förr ville jag oftast vara förberedd för alla slags motiv på mina utflykter, hade med mig makro- och teleobjektiv, mellanringar och stativ, blixtar och reflexskärmar etc. Efterhand märker man att det är en svår uppgift att gå omkring som en allseende fotograf utrustad för vartenda motiv som kan dyka upp. Det blir många prylar att bära på och uppmärksamheten splittras. Numera, när jag vill fotografera närbilder, är detta min huvudsakliga fokus. Andra motiv får vara.