I går lommade jag runt på Munkö, en av de botaniskt mest intressanta öarna i Stockholms skärgård. Här växer drygt dussintalet olika orkidéer och många andra rariteter. Ännu så länge är det tidigt på säsongen. Svärdsyssla, guckusko och en del andra står bara i sin linda. Lavvegetationen på hällarna med urkalksten är lika inte årstidsbunden.

Det finns förvisso olika sorters växtbilder. De kan vara vetenskapliga och poetiska och allt däremellan. Växter betyder inte bara ståtliga örter. Lavar, mossor och mängder av andra kryptogamer hör också till detta biologiska rike. Växtfotografin rymmer en stor spännvidd. Jag vill visa ett par exempel.

Den gryniga praktlaven växer ovanligt nog härute i skärgården, på kalkhällar. Normalt är detta en fjällav. När jag plåtade dessa brandgula fläckar på mörka berget var dokumentation mitt syfte. Alltså valde jag att göra en miljöbild som visar kalkhällen med laven plus den omgivande skärgårdsvegetationen. Med 90 mm TS kunde jag få fullt skärpedjup. Resultatet blev en talande bild som knappast appellerar till en svärmisk respons.

Med ett snävare utsnitt börjar motivet få en annan uttryckskraft. Fortfaramde är det full skärpa som gäller.

Eftersom orkidéerna inte var fullt utvecklade närmade jag mig några av dem med en annan och mer bildpoetisk approach. Även för det ändamålet är TS 90 mm en av mina favoritgluggar. Med lutande skärpeplan och stor bländare kan jag få behaglig bakgrund och samtidigt se till att blommor som ligger bakom varandra blir skarpa.

Guckusko