Med eller utan människor

Klart vatten utanför Järflotta. Läs om en paddeltur och min reflektion kring människans roll i naturbilderna.

 

Årets sista majhelg bjuder på förföriskt sommarväder. Bäst att ta vara på läget tänker jag och ihop med Mr Långfärdsskridsko – Anders Tysk – blir det en kajaktur till Landsort, den sydligaste punkten i Stockholms skärgård, känd för sitt rika fågelliv.

 

Jag älskar paddling, känner mig sällan så nära naturen som under dessa färder. Det låga perspektivet från kajaken gör skärgården förtrolig. Man gungar med vågspelet som en säl, och när man arbetar sig framåt med paddeln tränger havets sälta in i kroppen. Man blir ett med dyningen och var och varannan kobbe lockar till strandhugg. Paddling handlar om meditativ sensualism. Jag vet inget annat sätt att förflytta sig som betingar samma fysiska vällust (om det inte blåser hård motvind förstås). Långfärdsskridsko, kanske…

 

Vi paddlar runt Järflotta, den stora ön söder om Nynäshamn. Längs utsidan nöter hela Östersjön mot landbacken i en omväxlande brytning. Sandstränder varvas med höga klippor. Hela trakten hör till Sveriges schysstaste havskanter, delvis tack vare storgodsen på Södertörn. Förbluffande lite mark har sålts som fritidstomter, och synnerligen få sommarhus ligger inom synfältet när vi rundar Järflotta och fortsätter söderut till den långsmala ön Öja där Landsorts majestätiska fyr står placerad nära sydspetsen, som en sista civilisatorisk postering mot horisonten.

 

Hur ska man gestalta denna naturupplevelse med kameran? Hur mycket av oss själva ska få framträda i bilderna? Som landskapsfotograf pendlar jag mellan två ytterligheter. Det blir bilder med och utan människor. Syftet och responsen är väldigt olika. I de renodlade landskapen letar jag efter naturens latenta estetik, den som utan avsikt finns därute och som kan få form och mening när en fotograf ramar in den med sin kamera. Bästa resultatet ger en genomtänkt komposition. Man förenklar markens kaos och väljer sina utsnitt, väntar på gott ljus och använder stor djupskärpa. I de bilder som innehåller människor är jag mer intresserad av samspelet mellan miljöerna och personerna. Deras mimik och kroppshållning är viktiga ingredienser, bildskärpan och kompositionen har större toleranser.

 

Den som publicerar landskapsbilder med och utan människor märker snabbt att betraktarna kan delas in i två grupper. Några säger att bilder med människor är de mest intressanta och inlevelsefulla. Andra tycker att personer i landskapen förtar naturkänslan. Vad som är rätt och fel må di lärde tvista om. Som i så många andra sammanhang delas mänskligheten ungefär fiftyfifty, för och emot. Förmodligen kan man göra en intressant sociologisk studie om vem som gillar vad, och varför. Det är inte självklart. Friluftsnördar föredrar landskapsbilder med människor, asfaltsråttor vill märkligt nog gärna ta bort dem. Naturmupparna är de mest puritanska, intet mänskligt spår ska få synas. Detta är min erfarenhet.

 

Eftersom jag stolt räknar mig till både friluftsnördarnas och naturmupparnas skaror fotograferar jag både och. Vad som i slutändan publiceras beror på sammanhanget. I en blogg som denna kan jag utan tveksamhet blanda stilarterna. Inom parentes sagt hade jag bara med två objektiv på turen: zoomen 2,8/70-200 mm och TS 17 mm. Är inne i en fas med allt mer reducerad utrustning. På denna tur var inte fåglar min fokus och därför kunde jag utan fotoångest njuta av den sällsynta lundsångaren som vi hörde och såg. Det var en upplevelse i dubbel bemärkelse!

 

 

Anders i sin kajak. Ett med havet.




Över 20 grader i luften och nästan bleke. Man känner sig som en sorglös Mälarpirat.




Försommarnatt på Öja, och Landsorts fyr blinkar fortfarande, till vilken nytta undrar vi. För att tillfredsställa fyrromantiker kanske.




Västsidan av den klippiga ön Öja bjuder på vackra motiv. Jag lämnade tältet klockan fyra i gryningen för att ensam fotografera landskapet. När jag letar efter landskapsmotiv vill jag helst vara solo.


Kommentarer
Postat av: Penélope

Underbara bilder!

2012-06-01 @ 11:33:16
URL: http://bjornvandring.se
Postat av: Stina

Claes skriver: "Friluftsnördar föredrar landskapsbilder med människor, asfaltsråttor vill märkligt nog gärna ta bort dem. Naturmupparna är de mest puritanska, intet mänskligt spår ska få synas. Detta är min erfarenhet."



Detta är också min erfarenhet och jag tror jag förstått en del av varför. Det säger väldigt mycket om hur olika människor relaterar till naturen och mänskligheten. Om jag ska göra en grov analys så blir det så här:



— Asfaltråttorna ser naturen som något där borta, skilt från mänskligheten, en snygg fond. Vi är här och naturen där.

— Naturmupparna ser mänskligheten som något där borta, skilt från naturen, en art som helst inte borde finnas.

— Friluftsnördarna ser naturen som en underbar lekplats för människor. Naturen är där för oss.



Inget av de här tre synsätten fungerar för att bygga en hållbar framtid för alla arter på den här planeten. Vi naturmuppar måste omfamna vår mänsklighet och mänskligheten måste både låta sig omfamnas av och omfamna naturen. Vi, som mänsklighet, behöver bli medvetna om oss själva och vår plats och påverkan på Jorden på ett helt nytt sätt.



Oj, det blev en lång kommentar, men det är det här som ligger mig allra varmast om hjärtat.

2012-06-01 @ 11:50:53
URL: http://www.bigheartofhumanity.org
Postat av: Anonym

Hej Sina, perfekt analys. Instämmer.

Claes

2012-06-01 @ 15:07:39
Postat av: Tomas

Härliga bilder!

2012-06-24 @ 18:11:36
URL: http://shanghaibloggen.tumblr.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0