Vilken är bästa bilden?

 

Begreppet bästa bild används antagligen mer flitigt inom fotografin än i andra bildkonster. En standardklyscha bland etablerade fotografer är att man fortfarande är på jakt efter sin bästa bild – det låter pretentiöst. Enligt min mening är det mer relevant att sortera fotografier efter begreppen bra och dåliga, vilket kan göras med grövre handskar och ändå ge ett mer allmängiltigt resultat än begreppet bäst. Det finns synbarligt dåliga bilder och uppenbart bra, den saken tror jag de flesta av oss är överens om. Men vilken som är bäst av ett urval bra bilder är svårare att enas kring. Smaken är ju delad. Och att väga bilder med olika motiv mot varandra – porträtt, stämning, landskap, gatuliv, djur, blommor etc – är som den berömda jämförelsen mellan äpplen och päron.

 

Nedan har jag lagt ut fem fågelbilder. Vilken är bäst? Om jag skulle välja ut en till fototävling blir det nummer 1. Jag tror den kan passa synsättet i sådana sammanhang, men säker på vad andra tycker är man aldrig, och att den är bäst av de fem vill jag definitivt inte säga. Vad som faller en jury i smaken beror på medlemmarnas sympatier. Att tävla i fotografi är på sätt och viss ett lotteri och har aldrig roat mig. Bakom bedömningarna finns en form av likriktning. Vissa typer av bilder går bättre hem än andra. Trender kommer och går och manar till ytlig efterapning. Ställt på sin spets kanske juryn kan peka ut en bild som ger mer vibrationer än andra. Är den därför bäst? Det känns som fel ord. Därmed inte sagt att tävlingar är förkastliga, inte alls. Jag tror de kan stimulera och utveckla många som är duktiga med kameran.

 

Att det vimlar av tävlingar i dagens fotografiska värld har säkert många förklaringar. Allmänhetens jättelika fotointresse är pådrivande. Tillverkare av fotoprylar och media har också intressen med i spelet. Jag tror att fotografin dessutom rymmer en alldeles egen egenskap som lockar fram vår tävlingslust mer än andra bildkonster – nästan alla människor kan då och då få till fotografier på en godkänd och rentav bra nivå. Dagens digitala teknik har gjort fotografin till den mest jämlika bildkonsten. Verktygen som krävs, det vill säga lättarbetade och skarptecknande kameror, är numera överkomliga för vem som helst. Tekniken lägger inget hinder i vägen längre. Troligen förklarar det att så många fler väljer att fotografera framför att måla eller teckna, när de vill skapa sina bilder. Väldigt många människor är i dag mycket kapabla med kameran. Inom måleri och teckning har medfödd förmåga en mer avgörande betydelse för resultatet.

 

Frågan om bästa bilden leder mig över till en annan närbesläktad fråga som rör fotografin. När man väl blivit en duglig fotograf på det allmänna planet, kan man då fotografera vad som helst med lyckat resultat? Följdfrågan är åter vad som menas med bra. Att fotografera enstaka förstklassiga bilder av nästan vad som helst, klarar många som är drivna med kameran. Men vill man bygga upp en kollektion med bilder av jämn och hög kvalitet över tiden och inom ett visst motivområde, krävs mer än den fotografiska kompetensen. Man behöver också kunskaper om det valda temat, och en god förmåga att hitta motiven och nalkas dem med kameran. Förmodligen är det just dessa egenskaper som gör att vissa fotografer lyckas bättre än andra, inom sina specialiteter.

 

Fågelfotografering är inte mitt specialgebiet, men intresserar mig som sidospår och bilderna nedan har valts för att belysa resonemanget. Vilken är bäst? En omöjlig fråga att svara objektivt på.

 

1. Nya Zeelands Sydö 2006, nedanför Mt Abel Tasman som reflekteras i sjön samtidigt som en gräsandshona simmar beslutsamt över vattenytan. Genom speglingarna framträder mycket av miljön, och den som är orienterad på platsen kan troligen se var bilden är tagen, nämligen vid Lake Matheson. Bilden publicerades förra året i ett japanskt bildmagasin med inriktning på berg. Ur en kollektion som redaktionen fick se valde man denna.

Canon EOS 1 Ds Mark II med 70-300/4,5-5,6 IS DO, inställd på 300 mm. ISO 100.

 

2. Denna bild från Skagen i Danmark är också en miljöberättelse om platsen och dess trutar. Bilder av djur i sin miljö får ett extra sting om de innehåller tilltalande ljusförhållanden, här i solnedgången.

Canon EOS 1 Ds Mark II med 500/4,0 plus telekonverter 1,4X (dvs 700 mm). ISO 800  och bländare F16 i syfte att göra skärpedjupet bättre eftersom brännvidden är lång, 1/400 sek. År 2009.

 

 

3. Det är vår och ejdrarna samlas kring en kobbe i Stockholms ytterskärgård. Kanske får en bild som denna på sikt sitt värde som tidsdokument. Numera är det sorgligt lite ejder i skärgården, och vi väntar fortfarande på svaret vad som har drabbat arten. Undrar om någon sett stora ejderflockar ute på fjärdarna de senaste åren?

Canon EOS 1 Ds Mark III med 500/4,0 plus teleconverter 2X (dvs 1000 mm) ISO 250. År 2008.

 

4. Actionbilder av fåglar väcker samma typ av beundran som bra sportbilder, man fascineras av det frysta ögonblicket. Dagens kamerautrustning med dess digitala teknik plus de superskarpa och extremt ljusstarka teleobjektiven har gjort actionbilder möjliga som var omöjliga att fotografera för bara några decennier sedan.  Man blir glad när man lyckas!

Canon EOS 5 Mark II med 500/4,0 plus teleconverter 2X (dvs 1000 mm) 1/500 sek . ISO 200. Öland. År 2010.

 

5. Flygande fåglar är alltid en fotografisk utmaning och resultatet blir ofta slumpens skörd. Man knäpper och knäpper och bedömer resultatet efteråt. Kanske blev fågeln skarp samtidigt som kameran panorerades? Det vet man sällan i tagningsögonblicket. Är detta en förklenande omständighet? Hur ska vi se på slumpfaktorn i fotografin? Jag tycker inte man ska lägga någon större vikt vid den. Att en bild blir lyckad delvis tack vare lite tur hör till fotografins väsen. Lunnefågel på ön Runde i Norge år 2000.

Rolleiflex 6008 och Schneider Tele-Xenar 300/4,0.  Fujichrome Velvia.

 


Kommentarer
Postat av: Kristina Eriksson

Hej Claes!

Bra tema dur tar upp! Den bästa bilden tycker jag inte är en bild utsedd av någon annan utan en bild man själv har tagit och när man börjar tänka i spåren av den bästa bilden så har man nog kommit en bit på väg i sitt fotograferande. Man har lärt sig kamerateknik, funderat över kompositioner, kontraster, färg mm och till sist lyckats ta en bild som klickar till i bröstet. Sen blir det ju en utveckling av detta - som en drog - att försöka sig på att göra en bästa bild igen.

Att rösta på en av alla dina vackra fågelbilder är svårt. Den första tycker jag är alldeles för vacker! Varför det? Kanske för den är tagen i en miljö jag bara kan drömma om att komma till?

Jag tycker bäst om ejderbilden för den ger mig glädje över att se en hel flock tillsammans och jag kan höra deras åmanden långt ut i tidigt vinterhav. Det är ju inte varje dag man är ute som man hör dom nuförtiden tyvärr - en symbol för kommande vår - men jag såg och hörde en ungefär lika stor flock utanför Onsala i veckan.

2012-01-07 @ 09:06:08
URL: http://tinasbilder.blogspot.com
Postat av: Ronnie Isacsson

Hej Claes , kan hålla med Kristina lite grann om att bästa bilden kan vara en som man har lättare att relatera till , alltså där man har haft glädjen att ha varit på samma eller liknande plats. Så behöver klart inte alltid vara fallet då man ibland kan se en riktigt bra bild o önska att man fick vara där o själva önskningen gör bilden bättre. Tycker det är svårt att välja ur din kollektion då alla är bra på sitt sätt men kan förstå ditt egna val om det vore inlämning till en bildjury.

Ha det bra fotandet framöver !

2012-01-11 @ 18:19:44
URL: http://www.ronniesfiske.se
Postat av: Claes

Tack för sunda synpunkter.

Claes

2012-01-13 @ 12:10:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0