I helgen höll jag i ett par workshops i samband med den årliga fjällfesten på Storulvåns fjällstation. Vi åkte skidor i de härliga omgivningarna och snackade mycket foto. Landskapsfotografi på vinterfjället var temat. Vädret kunde ha varit snällare.

– Man kan inte trolla med knäna, sa jag. Är det whiteout kan man ta ledigt som landskapfotograf. Och whiteout var det mest hela tiden, åtminstone den andra dagen. Ingen snöstorm, det var laber vind men mycket lite kontraster. Under den första dagen sken i alla fall solen i början och vi spanade efter förgrunder. Fjärrdiset fanns kvar hela tiden, Sylarna låg oåtkomligt för kameralinsen, men den ovanligt tidiga våren hade fått jokkarna att springa fram. Vi letade reda på Stor-Ulvån som rann genom mörka fläckar i sin ravin. Vattenflödet liknade chokladmousse i grädde. Alltid ett trevligt motiv tyckte jag, och pratade vidare om fördelarna med intressanta förgrunder för landskapsfotografin.

- Vyerna är självklara motiv, förgrunder bygger på iakttagelser och skärpt observationsförmåga. Tacksamma scenerier kan man lista ut på kartan och samtidigt tänka på väderstrecken (med- och motljus), förgrunder hittar man bara ute i verkligheten om man har ögonen med sig.

Vi fotograferade bäcken och kom in på exponeringsteknik. Snömotiv är bedrägliga, de lurar kamerans automatik. Ställ in +1 bländarsteg var mitt förslag.

Sen slog det till med en konturlös whiteout och vår värld av landskapsmotiv bleknade snabbt bort. Återstod bara att fotografera oss själva eller skärskåda de figurativa fjällbjörkarnas knottriga stammar. Vi snackade mer om fotofilosofi än knäppte med kameran men stämningen var gemytlig, för även om vädret inte var som gjort för landskapsfotografi så fick vi alla fall frisk luft, lite motion och en lätt solbränna; den kommer snabbare i whiteout än i solsken.

Efter workshopen åkte jag till goda vänner i Kall för att övernatta. Nere vid stranden av Kallsjön låg några spännande kalkstensblock och väntade på en fotograf.

Vilket fint väder vi hade - en stund!