Lite filosofi om resefotografi – exempel från Sydafrika

Vad bilden nedan visar förklaras i texten längre fram!

 

Min färska resa till Sydafrika belyser hur jag tänker som resefotograf. Äventyret ska finansieras genom några reportage. Till dem krävs bilder av kända platser och miljöer. Erfarenheten säger mig att man helst ska välja teman i mittfåran för att sälja in ett reportage. Eftersom Sydafrika är enormt stort koncentrerar jag utflykterna till provinsen Western Cap där Kapstaden är centralort. Mitt egentliga syfte med resan är dock att vandra i en udda trakt som intresserar mig personligen, men som bara blir bisats i resereportaget eftersom den är okänd. Bilderna därifrån ska jag använda i egna projekt, till exempel denna blogg.

 

Ställd inför ett obekant landskap brukar jag omedelbart fråga mig: vad gör naturen speciell? Frågan har en teoretisk klang men leder mig till det jag vill visa. Instinktivt känner vi på oss att varje miljö har sin egen nimbus som färgar upplevelsen. Men vad det är förstår man inte alltid? Kanske är det landformerna, topografin, marken, vegetationen, färgerna eller ljuset. Ibland samspelar egenskaperna på ett intrikat sätt. Hur ofta händer det inte att folk kommer hem från en resa och visar sina bilder för vänner som inte fattar hur märkligt allt var. Bilderna har inte lyckats fånga upplevelsen. När man vill förmedla intrycken av ett landskap behöver man faktiskt bena ut dess särdrag. Inte nödvändigtvis på ett vetenskapligt sätt, man klarar sig bra med upptränad fingertoppskänsla.

 

Området som väcker min nyfikenhet heter Cederberg och ligger 20 mil norr om Kapstaden. Där finns ett vidsträckt vildmarksreservat med sällsynt vegetation och säregna bergsformationer. Sydafrikanerna rankar trakten som ett av landets främsta vandringsområden med mäktiga bergskedjor över 2000 meter höga. Cederberg ingår i ett omfattande världsarv som kallas Kapfloran vilket består av ett kluster med 8 utspridda reservat. Motivet till utmärkelsen är vegetationen som har en enastående diversitet och tät förekomst av unika arter – ett av världens mest artrika växtriken. Där har jag tänkt vandra och försöka gestalta landskapet. Vädret måste vara på min sida.

 

 

Vi kör bil dit och nalkas det kraftigt kuperade området på eftermiddagen. I det varma ljuset stannar jag för att fotografera med zoomen inställd på längsta brännvidden. Det ger en tele-effekt som förstärker bergens resning. Vägen in mot bergen skapar en naturlig djupverkan, och bilen låter ana landskapets dimensioner. Jag känner mig bums tagen av den vilda och oväntat storslagna terrängen och kikar oavbrutet efter motiv som gör rättvisa åt det man upplever.

 

I den lilla bosättningen Algeria huserar parkförvaltningen där vi köper tillstånd att vandra några dagar. Färdrutten stakas ut och en ranger tipsar oss om möjligheten att sova under bar himmel på sommaren. Vintertid snöar det!  Sagt och gjort, vi lämnar tältet i bilen vilket minskar packningens vikt.

 

Nästa dag börjar med en kraftig stigning från dalbottnen. I backen passar jag på att göra ett panorama som på sitt tydliga sätt åskådliggör karaktären. Jag gillar panoramaformatet för den sakens skull. På nätet letade jag efter bilder av Cederberg och konstaterade att de som fanns inte gav någon riktigt bra uppfattning om hur terrängen såg ut. Panoramabilden är förstås inte lárt pour lárt, däremot ett talande landskapsfotografi som beskriver den underbara topografin. Husen i Alegeria ligger djupt nedbäddade bland bergen.

 

Halvvägs upp till krönet kommer vi till en djup klyfta med vattenfall. Cederberg består av sandsten och ett sandstenslandskap är nästan alltid spännande att utforska med kameran. Det kan vara surrealistiskt på sitt alldeles egna sätt. Den homogena bergarten spräcks lätt av vittringen och kanterna poleras av erosionen, klyftor holkas ut, grottor bildas, blocken blir figurativa och klipporna färgas i alla schatteringar mellan rött och gult. Från platån dit vi är på väg upp störtar en bäck ned och kring den har en oasliknande grönska slagit rot. Platsen är mer dramatisk än kameran klarar av att gestalta. Ibland får man acceptera teknikens begränsningar.

 

På platån får vi kontakt med ett unikt trädslag, Clanwilliam-ceder, en art som bara finns i dessa berg och som också gett upphov till namnet Cederberg. Träden är känsliga för eld och avverkades hårt av afrikanderna på 1800-talet. De bestånd som finns kvar förekommer bara sparsamt och otillgängligt på hög höjd mellan 500 och 1200 meter över havet. Tillväxten går ytterst långsamt vilket ger täta årsringar som, ihop med kådan, mumifierar stammarna till silvriga och långlivade torrakor när trädet dött. Ett givet motiv som gestaltar områdets karaktär, här i skymningen.

 

Under försommaren har många av de färggranna örterna blommat över, men denna lila skönhet är en suckulent som fortfarande står i sin bästa flor. Den tillhör familjen Mesembryanthemaceae som är Kapregionens motsvarighet till Amerikas kaktusarter.

 

 

Skymningen lägger en guldskimrande ljusbädd över det karga bergslandskapet.

 

 

Efter en hel dags vandring är vi framme vid Crystal Pool och inrättar ett nattlogi intill det väldiga blocket som skyddar mot vinden som blåst upp. Vi kryper ned i sovsäckarna när mörkret faller klockan halv åtta. Här sover vi i det fria, omgivna av vilda djur. Cederberg är ett av Sydafrikas starkaste fästen för leoparderna, som är mycket skygga (som tur är). På vägen hit hörde vi babianer ropa så det ekade mellan bergen, och såg en klippspringerantelop hoppa kvickt på stora stenar.

 

 

Vid midnatt går jag upp för att fotografera. Fullmånen har förvandlat landskapet till en spöklik institution med skarpa skuggor och blålila sken, som ljuset från ett slitet lysrör. Synen är kusligt vacker. Blåsten rör om i vegetationen. Kameran riktas mot söder och tittar man noggrant på bilden tror jag att stjärnbilden Södra Korset kan skönjas. 97 sekunder, bländare 11 och 800 iso.

 

 

Vinden oroar, sömnen blir ryckig och klockan två börjar det regna. Himlen har täckts av moln och nattmörkret ligger becksvart, ingen önskesits när man lämnat tältet i bilen! Snabbt beslut. Vi kliver upp, packar ihop, tar på oss regnkläderna och börjar gå tillbaka de knappa två milen till bilen – i pannlampornas sken. Vinden mojnar, regnet duggar på men upphör efter ett tag och en bedårande upprymdhet fångar oss, den att få vandra under Afrikas natthimmel långt borta från all civilisation, med leoparder och babianer i grannskapet. När gryningsljuset försiktigt träder fram kommer vi till en ravin som leder ned i dalen. Vi har valt en annan väg. En solglimt lyser till därnere och just i det ögonblicket överrumplas jag av intrycket att det som visar sig är Cederbergens själ.

 

 

Nästa dag är vi på en annan plats som heter just Cederberg. Från denna isolerade bosättning kan man vandra till de två mest kända landmärkena i trakten. Först går vi upp till den högresta rauken Maltheus kors och låter oss förundras över att denna femton meter höga skapelse överlevt tidens tand. Klippformationerna runt omkring överträffar vår vildaste fantasi.

 

 

Här har bergatrollet tappat sin känga.

 

 

Och här står den kvarglömda whiskypluntan.

 

 

 

Trolsk skönhet.

 

 

 

På väg tillbaka blir det bra ljus. Terrängens skrovliga yta mejslas fram och jag har turen att hitta ett knytt som ramar in Sugarloaf Peak när ett strålknippe hastigt vandrar förbi. Fru Fortuna har också en del med i spelet.

 

 

När vi dagen därpå ska vandra upp till Wolfsberg Arch, den andra kända formationen i Cederberg, blir vägen till min stora belåtenhet extra äventyrlig. Två spektakulära klyftor skär rakt in i högplatåns kant. Den ena är rejält bred och används av de flesta. Den andra är en trehundra meter lång och hypersmal kanjon som bjuder på småklättring och grottkrypning, och är omöjlig för personer med stor mage. Måste vara ett fascinerande motiv, tänker jag. Här ser vi en smal passage.

 

 

Bergväggarna är bitvis absolut lodräta. Min färdkamrat anger skalan. Jag har lagt till en röd prick eftersom det kan vara svårt att upptäcka personen på skärmen.

 

 

 

Ingen passage för ölgubbar!

 

 

 

 

Wolfsbergs Arch är ett klippvalv som står fritt på platån. Cederberg har ett visst släktskap med sandstenslandskapet ”The Slip Rock Country” i Utah, men här är inte hällmarkerna lika nakna. Bloggens första bild är tagen under klippbågen rakt uppåt.

 

 

Denna bild av valvet från håll ger en bättre vision av utseendet. Skulle bara ha önskat mig att en person stod där mitt i gapet. Avståndet var för långt för en regisserad bild med färdkamraten på plats. När man är på väg att lämna en plats bjuder det emot att gå tillbaka. Det kan jag leva med.

 

 

Vill avluta denna rapsodi med bilden av Sydafrikas högsta belägna vingård The Cederbergs, stiligt insmugen i sin kärva omgivning. Vinerna härifrån tas in av en svensk grossist och kan beställas genom ”bolagets” privatimport. Den vita varianten från ovanliga druvan buketraube rekommenderas varmt.

 

Några samspelta afrikanska pingviner får bli min nyårsönskning till alla bloggläsare.


Kommentarer
Postat av: Elisabeth och Björn

Fantastiskt landskap, man kan förstå att du fann Bergatrollets känga just där... och whiskypluntan!Midnattsbilden är vacker, vilken upplevelse att sova under den himlen.



Gott nytt år till Dig och Jill!

2011-12-29 @ 12:08:05
Postat av: Ronnie Isacsson

Väldigt intressant o fängslande bildreportage !

Förstår din kärlek till detta fantastiska landskap.

Härliga färger o bra komponerade bilder.

Enda felet är att man själv skulle varit där !

2012-01-04 @ 07:53:37
URL: http://www.ronniesfiske.se
Postat av: Kristina Eriksson

Hit vill jag åka o ta med mig Mats OG!

2012-01-26 @ 18:03:25
URL: http://tinasbilder.blogspot.com
Postat av: Suz

Vi har varit i området. Det är otroligt fint. Dina bilder är otroligt bra!!!! Du måste ha experimenterat mycket och tagit många bilder..eller? Den med 97 sekunders exponering är fantastisk. Vad har du för utrustning? I morgon sticker vi till Botswana. Ska dunhänga med. Hälsningar fr Suz o Ulf

2013-07-23 @ 21:20:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0