Den vandrande fotografens dilemma

Att vandra i höstskogar och avlöva sitt inre är terapi. För naturfotografer är det fest. Jag älskar fukten, färgerna, stämningen. Som vandrande fotograf tvingas man till kompromisser. Nyss hemkommen från en skogstur granskar jag resultatet. Har varit i Oulanka nationalpark där vi följde Finlands mest populära vandringsled Karhunkallios,”Björnhuvudleden”, 70 kilometer genom mestadels orörda taigaskogar och längs vackra kanjons och raviner. Landskapet liknar Muddus, men är vildare och med mer människor på stigarna.

I packningen hade jag min kamera Canon EOS 5 plus två tilt/shift-objektiv 17 mm och 45 mm, en zoom 70-200 mm/4, teleconverter 2x och Velbons kolfiberstativ, allt som allt 6,5 kg fotoutrustning. Ryggsäcken vägde 25 kg inklusive kameraprylarna, mat för sju dagar, tält, sovsäck, luftmadrass, regnkläder mm. Detta nämnt enbart som en upplysning, för i packningens vikt ligger utmaningen. Att få ned den så mycket som möjligt är ett dilemma.

På mina färder vill jag fotografera både reportagebilder från vandringen, och ”konstnärliga” bilder av naturen. Reportage och konst kräver dock olika approach. Oftast vill jag också ha möjlighet att fotografera djur som dyker upp, därför kom teleconvertern med vilken ger mig 400 mm med zoomen, inte det optimala optiska redskapet, men hellre det än ingen bild alls. Att ta med mitt stora och tunga supertele 500 mm är inte att tänka på under en tur som denna.

Reportagebilderna blir som regel bäst med en snabb frihandskamera, ”konstbilderna” (med den utformning jag vill ge dem) förutsätter ett stativ och en kamera med stor bildsensor plus objektiv med tilt/shiftfunktion. Eftersom ett reportage om färden var inplanerat blev reportagebilderna viktiga. Man får göra det bästa av situationen. I skogslandskap som Oulanka efterlyser jag gärna regn och gråväder som ger mindre kontrast mellan träden, men helst ska det vara omväxling med lite sol också. Vi fick bara en ganska solig dag, annars var det mest regn och gråväder med stark färgmättnad. Detta gjorde reportagebilderna alltför likartade, men var ett utmärkt väder för min ”konstfotografi”. Här är några kommenterade bilder från turen.

Lång hängbro över Kitkanjoki. Reportagebild i lätt regn med zoom 200 mm och fullautomatik i kameran. Frihand.Iso 125 f4,5 1/125 sek.

Snapshot på utsiktsklippan Ristikallio. Har vidvinkeln 17 mm på kameran och passar på när Göran B förskräckt tittar ned i det svindlande stupet. Terrängen var överraskande vild i Oulanka.

Tall med brandljud i en gammal bränna. Med min TS 45 mm har jag kunnat göra en reportagebild som berättar om både skogen och stigen. Jag har lutat skärpeplanet i sidled så att både brandljudet och vandraren ligger i skärpa. Tack var det behöver jag inte blända ned mer än till bländare f9, och har kunnat handhålla kameran på 1/60 sek på iso 400. När man är på vandrande fot tar det emot att stanna, plocka fram stativet och arrangera en bild. Med TS objektiven kan jag få stora skärpedjup även med handhållen kamera. Avbrottet i lunken blir kortare.

Lavskrikan är en trevlig och vacker fågel, och orädd kommer den gärna fram. I detta lavskrikans rike vill man helst ha med en bild i reportaget. Här har jag fotograferat "rödrocken" med zoom 200 mm plus teleconverter 2x dvs 400 mm med kameran på fullautomatik, men manuellt fokuserad. F9, 1/125 sek iso 640. Utrustningen ger godtagbar skärpa, men snärten skulle bli bättre med mitt 500 mm. Kompromissvilja är den vandrande fotografens måste.

En finsk skogsren springer i Oulankas skogar. Ett snapshot med zoom 200 mm och fullautomatik. F 4,5, 1/125 sek, iso 160.

Denna bild räknar jag till det "konstnärliga" utbytet. Jag gick upp i ottan en fuktdrypande morgon vid Taivalköngäs forsar. Kl är 6.15 och det är vindstilla. Exponeringstid 4 sek, bländare f20, iso 200 med TS 17 mm objektiv.

En situation i urskogen, med den ruttnande lågan. Även denna bild räknar jag till mitt "konstnärliga" härad. I min nuvarande utvecklingsfas är jag mest intresserad av konkret estetik. Jag hade tidigare en period då abstrakta bilder kändes som de mest "konstnärliga" motiven. Den har jag för länge sedan glidit ifrån. Bekänner mig numera till saklighetens poesi, där fotografin är den starkaste konstnärliga uttrycksformen. Därför uppskattar jag TS objektivens brutala skärpedjup. TS 17 mm, 8 sek exponering, bländare f20, iso 100.

Hej Claes!



Vilka makalöst underbara bilder du presenterar och med en inlevelsefull text!



Man riktig känner fukten från sista bilden, så himla bra den är.



Och bilden på din vän Göran när han tittar ner är suverän, vilket sug där är från träden därnere :o) Förstår hans känsla när jag som ser bilden hoppar till :o)



Underbara bilder från dig igen!



Mvh Tammy

Hej Claes,



Vad trevligt att du nu har en blogg. Jag blev länkad hit från Utsidan.se's lättviktsforum. Vi hade en liten diskussion där om hur man kan minska på vikten av fotoutrustningen:



http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?p=557413#post557413



Jag undrar om inte de nya spegelösa kamerorna iallafall för en vanlig hobbyfotograf kan vara ett intressant alternativ.

Sköna bilder med härliga färger . Hösten är verkligen något för naturfotografen som gillar färg även om sköna bilder med behaglig morgondimma o svagt färgspektrum också kan vara suveränt.

Tidningen Foto
Tammy Bergström
Brutus Östling
Fotoskolan Gamleby