Stortall på Kastön. Jag fotograferade med och utan en person som skalstock. Beroende på sammanhanget passar den ena eller andra bäst. Förmodligen är de två generationer av grovticka som växer på stammen.

 

 

I helgen testade jag kamerautrustningen som ska med till Grönland i augusti. Eftersom den bara får väga 6 kg måste den slimmas. Jag har efter lite velande  kommit till beslutet att huvudkameran Canon EOS 5 Mark III ska med, samt objektiven TS 45 mm och zoomen 70-200 mm/2,8 plus telekonverter 2X och en mellanring, samt den vattentäta Nikon 1. Vill försäkra mig om bästa bildkvalitet, men vad klarar man kreativt med en sådan begränsad utrustning. Det var min undran så jag stack ut i skärgården med sonen Måns. Målet var närområdet, Biskopsö naturreservat. För att vinna tid tog vi ribbåten. Den är snabb och tar sig fram nästan lika bra som kajaken i grunda vatten. Ändå kan det bli hårda smällar för propellern, vilket hände när vi tuffade in mot Finnskär. Aj, aj aj, ett osynligt grund mellan två öar. Dessbättre blev skadan inte värre än att vi kunde söka upp en avskild vik där ingen av semester-aramadans båtar hade en chans. Kolossalt många var ute på vift denna helg. Södra Fladen vid Jungfruskär såg ut som en marina med sin mastskog. De bästa naturhamnarna vill man undvika på sommaren. Vi fortsatte mot andra trakter och siktade mot Finnskär. De yttre öarna drar som en magnet med sin säregna och mer ödsliga natur. I den friska vinden från nordost var det ganska få båtar som vågade sig ut dit.

 

Lägerplatsen på Finnskär.

 

 

 Hällvegetation på Finnskär. Fackelblomster.

 

 

Utskärgården är i mina ögon ett säreget klipplandskap. Jag har stor förkärlek till dessa motiv. Ibland tror jag att efternamnet spelar mig ett spratt.

 

 

 

 

Stämningsladdat i verkligheten, ganska sockrat på bild. Men vackert är det.

 

 

 

Några hade ankrat vid ön Byttan och besteg ön i skymningen. Tack för det!

 

 

 

 

En strandaster som jag fotograferade med normalobjektivet plus mellanring.

 

 

En grann kväll blev det och på morgonen gjorde vi den sedvanliga ö-promenaden. Då upptäckte Måns ett par häckande lundsångare, vilket var en intressant observation. Finnskär täcks mest av tät lövskog som kan passa denna ostliga tätting. På Kastön som blev vår andra lägerplats, dominerar däremot barrskog, och inte vilken som helst. Här växer flerhundraåriga tallar av grov dimension. Skärkarlarna inte gått så hårt fram med yxan och kvar finns vad som närmast kan betraktas som en naturskog (ön ska ingå i den planerade Nämdöskärgårdens nationalpark). De stora tallarna förgrenar sig ofta nära marken och utvecklar ett intrikat grenverk. Eftersom den byiga vinden gjorde det svårt att fotografera utan rörelseoskärpa, koncentrerade jag mig på stadiga motiv som träden och berghällarna, två favoritmotiv som jag aldrig ledsnar på. Att fotografera träd inne i en tät skog är dock svårt, särskilt om man vill göra intressanta kompositioner utan störande bush. Extra svårt kan det vara utan vidvinkelobjektiv. Nu hade jag bara med normalen (TS 45 mm) (jag har skippat vidvinkeln för Grönlandsturen, tycker inte den är nödvändig i det öppna landskapet som väntar där). Ändå kan man få till hyfsat vidvinkliga bilder genom att sy ihop flera exponeringar. Med TS objektiven går detta utmärkt lätt. Man skjuter objektivet först åt ena sidan, knäpper, och skjuter sedan objektivet till andra ytterläget och knäpper en gång till. Bildfilerna stichtas sedan i datorn. Därmed ökar vinkeln i den färdiga bilden med cirka hälften. Detta kan göras både vertikalt och horisontellt.

 

Tallarna tar sig huvudlösa former på Kastön.

 

 

 

Den här tallen liknar snarast ett lövträd.

 

 

 

 

Ett nystan av grenar.

 

 

 

 

Kvällsljus i Kastöns skog.

 

 

 

 

Dessa två bilder består av ihopsydda bildfiler. På så sätt kan normalobjektivet av TS-typ täcka in en större bildvinkel.

 

 

Jag håller nog tallen som min främsta ögonsten bland svenska trädslag. Särskilt de som växer i karga miljöer som utskärgården. Här omväxlar små bonsai med kralliga bjässar som ibland närmar sig ekens dignitet. De på Kastön går inte av för hackor. På sina ställen är hällmarksskogen parkliknade gles vilket också möjliggör bilder med ett kort teleobjektiv. På så sätt får man bra resning på trädet, och bilden förmedlar mer av den känsla man upplever på plats.

 

Havsörn och lärkfalk flög förbi på Kastön, och vädret blev bättre än prognosen varnade för. Men vinden höll i sig när vi dagen därpå stack till Biskopsö för att se närmare på den naturen. Där rör sig många dovhjortar som jag fotograferade med zoomobjektivet plus teleförlängaren. Kombinationen är utmärkt och hävdar sig bra jämfört med ett stort, tungt och långt teleobjektiv av fast brännvidd, typ 400 mm eller mer. Sammanfattningsvis är den utprovade Grönlandsutrustningen väl så funktionell för den typ av bilder som jag vill göra. Beslutet är fattat.

 

 

Från Biskopsö syns en ensam seglare.

 

 

 

Dovhjortsbock på Biskopsö.

 

 

 

Bockarna går tillsammans på sommaren.