Fotoutställning - det ultimata mediet?

Min föregående blogg handlade om fotobokens suveräna ställning i förhållande till internet. Här kommer några reflektioner kring ett annat bildmedium, och ett som absolut inte kan konkurreras ut av nätet, nämligen fotoutställningen. Kanske är det så, att de fysiska medierna snarare gynnas av den digitala revolutionen. Nätet ger ju utmärkta möjligheter att sprida informationen om nya böcker och utställningar och på så sätt höja intresset för dem. Mängder av människor (förhoppningsvis en majoritet) föredrar nog det verkliga livet framför det virtuella. Till slut storknar man över allt som kan hittas i cyberrymden. Man vill ha materiella ting.

 

Alltnog, fotografier som hänger sobert i en utställningshall, utan några distraherande saker i närheten, har en stark appell. Utställningshallen är en miljö som gör de flesta bildmotiv estetiska i något avseende. Bilderna uppfattas nästan med automatik som konstnärliga. Som bildbetraktare utgår man från att avsändaren valt sina alster mycket noga. En utställning förväntar man sig ska vara en extraktion av fotografens bildsyn och avsikter. Utställningsbilderna och rummet de visas i bygger en kontext som får betraktarna att njuta extra mycket av motiven, vilket är både bra - och lite läskigt eftersom fotografier av exempelvis krig och misär kan bli vackra att se på i en utställning.

 

Att som fotograf få tillgång till en bra utställningshall är dock en ynnest alldenstund tillgången är begränsad. Vem som helst får inte den chansen. Man måste ha visat framfötterna på något sätt. Fotografins värld är extremt konkurrensutsatt, och inom kulturen råder djungelns lag. Om utställningshallen ingår i en respekterad institution, typ kända museer eller attraktiva gallerier, ger det extra tyngd åt fotografierna, men bara få fotografer kan komma ifråga för detta. Vilka? Ja, säg det…

 

Utställningar skiftar i karaktär inom ett brett register. De kan vara omfattande eller begränsade, pretentiösa eller mindre pretentiösa, bestå av solouppvisningar eller gruppdito, vara tematiska eller spretiga, utlevelsefulla eller strikta, i färg eller svartvitt, och så vidare. Lokalens utseende betyder en hel del för det intryck utställningen gör. I de flesta fall får man som fotograf nöja sig med mindre kända platser – åtminstone till att börja med. I de bästa lokaliteterna har bilderna en pregnans som känns oslagbar. Blir det mediabevakning på arrangemanget kan framgången vara fulländad.

 

Det finns dock en annan sida som också behöver nämnas. En stiligt hängd utställning i en bra och välbesökt lokal är utan tvekan det mest tillfredsställande sammanhanget man kan visa sina bilder i, men en utställning kan också vara det mest otacksamma mediet av alla om man ser till hur många människor som hinner titta på bilderna och hur kort tid det hela lever. Sällan får utställningar en jättepublik, men det händer. Normalt måste man räkna med en begränsad skara åskådare och sett mot allt det arbete som en utställning kräver, och de kostnader man kanske måste lägga ut för att få fram bilderna, kan en utställning som medium betraktat ibland kännas som overkill. Den känslan kan kompenseras av försäljning. Om man säljer några bilder som fototavlor ger utställningen inkomster som kan betala kostnaderna. Hur man ska prissätta sina fototavlor är dock ett problematiskt ämne som jag återkommer till i en annan blogg.

 

Trots den korta livslängden tycker jag allt bättre om utställningar som medium. Här har vi ett frirum som den digitala ångvälten aldrig kan platta till.

 

 

 

 

Min aktuella utställning ”Karga landskap” hänger på Ebelingmuseet i Torshälla mellan 7 september och 3 november i år. Här är en bild från miljön. Museet är en etablerad konstinstitution med en permanent utställning av stadens tidigare konstnär, Allan Ebeling.

 

 

 

 

2009 hade konstnären Björn Wessman och jag en gemensam utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Titel var ”Jordens hud” och vi fick bra bevakning i media, med både TV och radio var på plats. Den stora salen i det anrika huset är en fantastisk visningsplats för bilder.

 

 

 

 

Under ett år från september 2008 visades min utställning Jorden Berg på Naturhistoriska Riksmuseet. Det blev ett stort pådrag som kändes som ”once in a lifetime experience”; 400 kvadratmeter med uppdragna bilder varav tolv var i formatet 3x1,5 meter. Museet räknar med att 250 000 besökare såg utställningen, som dock bara visades där. Bilderna har jag sedan använt i andra sammanhang, några i den ovan nämnda utställningen på Konstnärshuset. Intressant för mig var att notera nyansskillnaderna i folks sätt att uppfatta samma motiv. I Riksmuseets kontext blev bilderna informationsbärare, i Konstnärshusets ett konstnärligt ”statement”.

 

 

 

 

Den till omfånget största utställningen med mina bilder handlade om Sveriges nationalparker. Den stod utomhus vid Nybroplan i Stockholm och Universum i Göteborg och bilderna var hämtade från boken med samma namn. Med ett sådant pådrag och sådan placering kan nästan vilka bilder som helst lyfta till de högre skyarna. Fantastiskt stimulerande är det att få visa dem i en gatumiljö och förmodligen får man väldigt många betraktare. Men bilderna har inte riktigt samma kontemplativa lyster som i ett slutet rum. Stadens brus finns ju där i bakgrunden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0