Hur väljer du dina resmål? Det har hänt att jag fått frågan som känns konstig eftersom de flesta platser varit självklara. Varför? Svaret är ett axiom. Man reser till ställen som är intressanta i ens tycke. Konstigare än så är det inte. Kanske vill man se och försöka förstå världen på egna villkor, men det är inte alltid säkert. Var och en har sina egna motiv. Intressena går isär och leder oss gärna in på smala spår. Är man främst trakterad av stora städer, nöjesliv och kulturmiljöer styr man kosan dit. Är det sport som gäller sticker man helst till platser med bra möjligheter för sporten (eller för tävlingar). Som botanist eller fågelskådare är det marker med lockande fauna och flora som drar. Kräver man värme och fina bad finns inget bättre alternativ än soliga stränder.

Min kompas pekar oftast mot andra håll, mot vild natur. Kyla och strapatser har jag lärt mig tåla. Digra bergsmassiv, vidsträckta öknar, dramatiska kuster och stora skogar är de landskapstyper jag med glädje letar upp som resmål. En del kan vara befolkade, andra är folktomma, några är viltrika, andra har sparsamt med livstecken. Man får ta det som det kommer. Vad som fängslar mig är själva landskapet med dess speciella karaktär, dess ekologi, utseende, livsbetingelser och geografiska läge – helheten. Ofta (inte alltid) måste man vandra för att komma ut i terrängen. Vilket land platserna ligger i bryr jag mig inte om. Jag samlar inte på pass-stämplar.

(Fortsättning följer)