Man ringde från Riksbanken idag och meddelade att en av mina Sarekbilder ska få pryda framtidens tusenkronorssedlar. Vilken överraskning och ära, svarade jag. Vad är ditt arvode, frågade man. Vet inte svarade jag. Fallet är unikt. Ber att få återkomma. Siffrorna tumlade runt i skallen.

Om jag kräver 0,5 promilles royalty på sedelns nominella belopp så låter det blygsamt. Det kan vara passande. Har aldrig hört talas om så låg royaltynivå. Fast det blir ju rätt många sedlar tryckta…

Nästan allt i vår krassa värld handlar om storleken. Stora upplagor – bra. Många sålda ex – bra. Oräkneliga beundrare – bra. Massor av upptummar på fejan – bra. Publikrekord – strålande. Vi behöver värdemätare och stort blir lätt ännu större. Hyperna drar fram över civilisationen som cykloner. Bestsellerismen härjar i spåren. Har man tur att få vara med på något stort kan man kosta på sig klädsamt återhållna anspråk. Det blir rätt mycket stålar i alla fall.

Det som glädjer mig extra i detta fall är att man valt en bild som jag verkligen står för. Det är inget snabbskott direkt. Bilden fotograferade jag 1996 med min Linhof Technorama 612 på Fuji Velvia. Diat är 6x12 centimeter stort. Det var på den gamla silvriga tiden då jag bar på 35-kilos packningar genom Sarek, fyllda med tre kameror, objektiv, oändligt många filmrullar (varje panoramarulle gav sex bilder), kraftigt stativ plus tält och mat och kläder etc.

Vid det här tillfället var jag ute på en ensamtur under en vecka innan jag skulle träffa några kompisar för fortsatta äventyr i Sarek. Hade ett läger i dalen Guhkesvagge nedanför Sarektjåhkkå. Från detta gick jag upp på massivets Nordtopp 2056 meter över havet en dag då molntäcket låg högt över topparna så att sikten var vidsträckt.

Sarektjåhkkås Nordtopp är en av de mest lättbestigna av Sveriges elva toppar över 2000 meter. Ändå är utsikten mer imponerande än från de flesta andra fjäll. Nordstupet ger 350 meter i fritt fall, och vyn mot massivets kedja av toppar med alla dess glaciärer, det som bilden visar, är det mest nedisade stycke natur som finns inom landets gränser.

På glaciären närmast gick Dag Hammarskjöld 22 juli 1934 med sin kamrat PO. De besteg Stortoppen den dagen. Att Hammarskjöld får pryda 1000-kronorssedelns framsida med sitt stiliga konterfej är inte förvånande. Han är en av de verkligt stora svenskarna genom historien. Min bild hittade man i boken Dag Hammarskjölds fjällvärld som jag illustrerade till Hammarskjölds texter. Bilden är också med i min senaste bok om Lappland.