I tisdags, den 15 maj var det världsfotodagen. Kanske kan man kalla detta fascinerande projekt så. Fotografer över hela världen uppmanades dokumentera sin vardagliga verklighet (se http://www.aday.org).

 

Jag valde att gå ut i skogen med min sonson David 3 år och hans familj i ett naturreservat Storängsudde, där kungsängsliljorna blommade som bäst. Det passade bra på morgonen när båda föräldrarna var lediga och kunde följa med. Senare, vid lunchtid, hade David fått tid för vaccination mot den fästingburna hjärnhinneinflammationen, även det en vardaglig situation som passade för världsfotodagen. Utflykten och vaccinationen hade en naturlig koppling.

 

Barn i naturen är ett underbart motivområde. Att ströva runt i skogen med ett barnbarn är att är att återfånga upptäckarglädjen, och se allt det invanda med ögon som man själv hade en gång.

 

I dessa situationer tänker jag på Rolf Edberg och hans klassiska bok ”Spillran av ett moln”. I inledningskapitlet är han på fjälltur med sin sonson och skriver: Jag känner något varmt välla upp inom mig. Kanske är detta vad jag kunnat ge i arv; lusten att leva i och med naturen. Vad bättre kunde jag ge?