På väg mot Sarek i Lappland.

Med jämna mellanrum frågar folk hur man klarar av digitalfotografin under en längre vinterfärd i Sarek. Hur gör jag med batterierna? – Har jämnt ett extra i fickan, svarar jag reptilsnabbt, måste vara väl förberedd när vildmarken kallar. Men visst är det en stor utmaning att ge sig ut på iskalla skidfärder när det är långt till närmaste stickkontakt. Vid starten har jag alltid tre fulladdade extrabatterier i packningen, utöver det som sitter i kameran. Alla är numrerade med tuschpenna så jag lätt kan hålla ordning på dem. Ett fräscht ligger ständigt i byxfickan för att vara varmt och klart för omedelbar användning. Naturligtvis tittar jag så lite jag kan på displayen eftersom den suger mycket kraft, i synnerhet när batteriet i kameran är kallt. Om jag vill snabbgranska dagens bildskörd i lägret (vilket alltid är frestande) värmer jag först kameran i sovsäcken. Nu talar jag alltså om skidfärder med övernattning i tält. Då har man ingen annan värmekälla än sin egen kropp. Så länge batteriet hålls varmt av kroppsvärmen fungerar kameran utmärkt även i mycket låga temperaturer, det är min erfarenhet. Kanske beror det också på att jag har professionella modeller som brukar ha bättre batterier än de enklare amatörkamerorna.

När man vintertältar är dessbättre kondens ett mindre problem eftersom temperaturen ”inomhus” mest ligger kring nollstrecket. Om man istället bor i en fjällstuga är fukten alltid ett gissel. En kall naken kamera som tas med inomhus får en chock som påminner om finsk ångbastu. Man måste stoppa ned kameran i en väska innan den tas in! Genom att vara extra varsam med elförbrukningen har jag aldrig varit med om något allvarligt problem med fotoutrustningen under mina vinterfärder, inte ens när jag varit ute ett tiotal dagar och ibland i temperaturer långt under minus 20 grader. Som fotograf försöker jag jobba normalt och använder gärna kameran i hårt väder om ljuset faller på. Varma och smidiga vantar och handskar är absolut nödvändiga attribut. Har alltid muddar under. Då och då måste man ta av sig vantarna och pillra med kameran.

Är inte vintertältning på fjället bara kul för fakirer? Det händer att jag får den frågan också. Att vara självplågare är absolut inget krav, men lite köldtålighet skadar inte. Men sanningen är att tältlivet kan vara mycket njutbart på vintern, vilket många som inte provat på inte kan förstå. Förutsättningen för ett gott tältliv stavas utrustning. Dunjackan är ett villkor. Och med en supervarm dunsovsäck, en isolerande luftmadrass och ett stormtåligt kupol- eller tunneltält, allt av god kvalitet, ja då har man med sig mobilt vandrarhem som alltid ligger rätt placerat i förhållande till motiven. Det vill säga man kan stanna nästan varsomhelst och snön ger oss frihet att färdas kors och tvärs på ett sätt som är omöjligt under sommaren, och vatten finns överallt om man smälter snö. Friheten är inte stor – den är ändlös….

Här följer några bilder från förra årets påskfärd genom Sarek.