Jakt utan kill

I morse fotograferade jag dovhjortar utanför Mariefred. Den fina stämningen och hela situationen fick mig att reflektera lite över kamerajakt kontra jakt med vapen. När man smyger omkring i bushen med sin kamera och stora teleobjektivet känner man sig onekligen som en jägare. Om ett villebråd visar sig väller upphetsning upp. Nu är det chans. Hur står djuret? Hur är bakgrunden? Och ljuset? Kan jag ta mig till bästa kamerapositionen utan att skrämma det? Kanske flyttar det på sig? Man måste tänka tredimensionellt – spatialt - som fotograf.

 

Ganska omedelbart fick jag korn på en bock med prydliga horn och eftersom de är ganska oskygga i den här eklunden prövade jag att gå oskylt rakt mot dovhjorten för att få den att flytta sig till en bättre plats. Så stod den plötsligt där jag ville och poserade med all sin grannlåt och jag kunde skjuta med mitt 500 mm. Swiiit, där satt det, och bocken stod kvar lika snygg som innan.

 

Och då tänkte jag, tänk om jag hade skjutit med ett gevär istället. Då skulle jag ha hört en hög knall, sett hur bocken studsade till, hur den började skaka i hela kroppen, hur den flämtande gick ned på frambenen, och föll på sidan medan livet rann ut och hjärtat slutade slå. Sen skulle jag gå fram till trofén, titta på bytet som hade tungan utsläppt, en tom blick och ett blodflöde från skotthålet. Och kanske skulle jag ta tag i det ståtliga hornet, lyfta upp huvudet och säga till mig själv, vilken fullträff.

 

Nej, det är fullständigt omöjligt för mig att döda ett vackert djur. Min halvbuddistiska inställning till livet förbjuder det. Jag är inte konsekvent, för fiskar har jag ihjäl med hjärtans lust under fiske. Men varmblodiga vackra däggdjur, det är fullständigt omöjligt.

 

Jag har länge försökt förstå jaktens glädje, men min inlevelseförmåga räcker inte till. Jag känner ett antal jägare som jag delar många värderingar och naturintresset med, men när det kommer till jakt skiljs vi åt. Förvisso är jag ingen motståndare till jakt, det är en ursprunglig människogärning och behövs även i vår tid för att kontrollera viltstammarna. Men ren nöjesjakt som inte motiveras av matförsörjning, utan bara handlar om egotripp och trofésamlande, det är den jakten jag inte kan förstå. Jag föraktar den inte, jag bara inte förstår hur vissa personer kan tycka om att ta livet av vackra djur. Vad är det för ett uråldrigt djuriskt beteende man släpper loss inom sig? Är vi inte i 21a århundradet civiliserade nog att avstå från detta, och istället låta yrkesjägare ta hand om den nödvändiga avlivningen som krävs för att kontrollera viltstammarna?  Den naturupplevelse som jägare med sina gevär påstår sig få, den får man i lika hög grad med en kamera i handen. I båda fallen skärps sinnena, och en endorfinstinn upphetsning fångar sinnet. Men jakten med kamera låter djuret leva vidare. Thats it.

 

Ja, det var så mina tankar for iväg denna ljuvliga morgon.

 

 

Med perfekt pose och rätt bakgrund är detta inget annat ett utmärkt artporträtt, knivskarpt som det blir med modern högkvalitativ optik. Jag är svag för den här typen av klassisk fotografi där dagens teknik hjälper oss mycket. Men det krävs likafullt ett gott hantverk.
Här har jag fångat dovhjorten när den rör sig. Oskärpan ger en impressionistisk ton åt bilden. I vår bildtrötta tid väcker ofta måleriska och gåtfulla fotografier av välkända motiv större uppskattning än klassiska. Den dekorativa effekten tilltalar. Många är inte intresserade av ännu en skarp bild av ett motiv som redan setts oräkneliga gånger. Förklarligt!
Naturligtvis gjorde jag några landskapsbilder också, här en iakttagelse inne i lunden. Denna typ av fotografi är väsensskild från kamerajakten. Här har man tid att långsamt leta efter rätt vinkel och komposition, och i den jämna gryningsbelysningen är det lätta att mäta ljuset för en exponering. Det är fotografi som kontemplation. Denna bild är i mycket högre grad min än dovhjortsbilderna ovan, som ju bygger på ett samspel mellan djuret och fotografen.

Kommentarer
Postat av: Lars-Göran Abrahamsson/N

Hejsan

Hittade precis din blogg. Mycket intressant läsning och många riktigt vackra bilder.En blogg att låta sig inspireras av när inspirationen vacklar.

2011-10-26 @ 20:10:08
URL: http://www.taiganatura.com
Postat av: Per

Ett intressant inlägg. Jag har jagat under hela 80-talet, skjutit ganska många älgar och även andra djur. Nu kan jag inte förstå hur jag kunde göra det, värdesätter allt levande. Jag tycker dessutom jag kommit närmare både djuren och naturen sedan jag enbart jagar med kameran.

2011-11-02 @ 08:50:30
URL: http://perlissel.wordpress.com
Postat av: Hans Ryttman

Fin skildring av jakt med en kamera. Så skulle fler jakter bedrivas!

Du har samma inställning som jag till jakt!

Mvh Hans

2012-04-06 @ 13:52:59
URL: http://www.jaktkritikerna.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0