På internet uppfinns hjulet gång på gång. Nya trender dyker upp och sprids med blixtens hastighet som nymodigheter, men ofta handlar det om gamla företeelser som bara fått ett fräsigare namn, som det här med ”selfies”.

 

 

Denna selfie är från 1987 och fotograferades på en namnlös topp 3600 meter över havet djupt inne i Kings Canyon National Park, Kalifornien. På den tiden och ensam bland bergen utan en staffagekompis, fick man hitta på något kreativt. Man tog helt enkelt en bild på sig själv med kamerans självutlösare. Jag satte Hasselbladaren på stativet och komponerade, rekade platsen där jag skulle stå, gick tillbaka till kameran, tyckte på avtryckaren och hastade fram till pole position. Tio sekunder hade man på sig, och bara en bild blev det. Man ville ju hushålla med film, och inte visste man hur resultatet såg ut. Först långt senare och hemma, när filmen hade framkallats fick man veta om skärpan, exponeringen och poseringen höll. På den tiden var det för övrigt inte lika gångbart att låta ens konterfej dominera. Nu är trenden oblygare, rakt i nyllet ska det vara. Detta är i alla fall fräscht. Det mesta är enklare nu, om man säger.

Inget är nytt under solen, men inte heller det är sant. Innan internet kunde vi inte kommunicera som vi gör numer. Tillvaron har blivit ett kaos av information där gammalt och nytt byter roller med varandra, samtidigt som det antika försvinner och det som är verkligt nytt tillkommer, men mycket av det gamla lever ändå kvar mitt i den strida strömmen av moderna påhitt. Man behöver inte vara en nostalginörd för att fundera över utvecklingen. Jag vill dock påminna om en reklamslogan som på 1980-talet valsade runt för kameramärket Leica.

”Allt var bättre förr. Digitalfotografin (Leica) är som förr, fast bättre”.