Med jämna mellanrum skannar jag vissa av mina gamla analoga bilder. Passar bra en sån här eländigt kall sommar, men är ett oerhört tidödande jobb om det ska bli bra. Till hjälp har jag en Imacon Flextight som ger utmärkt resultat, men dammet är ett helvete. Det kan ta många timmar att stämpla bort alla prickar som blir i bildfilen (trots att jag använder tryckluft för att försöka blåsa bort dem). De motiv som blir aktuella för skanning måste därför väljas med urskiljning, annars skulle jag inte hinna göra något annat än skanna.

 

Frågan är vilka bilder i ens arkiv som har bestående värde? Det är inte lätt att veta. De som jag helst väljer ut är de som har en dokumentär eller extra stor estetisk kvalitet. Naturligtvis letar jag gärna i det analoga arkivet efter pärlor som kan vara intressanta i något nytt projekt. Men sanningen att säga är det mycket som är tämligen ointressant, i synnerhet de som innehåller alldagliga motiv typ gullvivor, en utsliten fjällvy i trist ljus, Stockholms stadshus och så vidare. Här är två bilder som jag tycker håller än idag.

 

 

 

 

En bild från Storsola (bredvid Sylarna) fotograferad i mars 1989 med Fujus fina handhållna kamera Fuji GSW 645 och filmen var Ectachrome 64. Jag och en kompis gjorde en skidbestigning och kom fram till denna enorma formation av dimfrost. 

 

 

Den här bilden från början av 1990-talet är fotograferad med Rollei 6008 och mitt dåvarande favoritobjektiv Schneider Super Angulon 4/55 mm med tilt and shift. Filmen är Fuji Velvia. På den tiden använde jag halvtonade gråfilter för att jämna ut kontrasterna mellan förgrund och himmel. Motivet är hämtat på Gotlands ostkust.