Fotografens rätt att misslyckas

Innan jag tar till orda i bloggen vill jag bara nämna att min helt nya hemsida sjösatts i dagarna med ny adress: www.claesgrundsten.se. Där finns hundratals bilder att titta på.

 

Mitt ärende denna gång handlar om misslyckad fotografi. I dag drömmer alla medvetena fotografer om ”den perfekta bilden”. Den tanken sporrar, men vad är misslyckad fotografi? Och vem är intresserad av det? Ändå floppar alla med en kamera, åtminstone någon gång ibland. Bakom denna mänskliga faktor finns en spännande psykologi. Kameran har ändrat vårt sätt att se på tillvaron. En resa eller utflykt som inte resulterar i pangbilder tycks ibland vara bortkastad. Att fotografera har för många blivit viktigare än att uppleva verkligheten med alla sina sinnen. Ändå tar alla fotografer mängder med intetsägande kort. Många knäpp blir stolpskott; ett ansikte som grimaserar fult, en skärpa som inte hamnar där den ska, ett gravt felexponerat motiv, bilder som löser upp sig i ett elände av solreflexer, och så vidare. Dagens digitala teknik tillåter att vi chansar vilt utan extra kostnad. Varje motiv blir till mängder av varianter. Till slut druknar vi i alla dåliga alternativ, om vi inte sorterar och slänger efterhand. Den som gör det är en lyckad fotograf.

 

Det finns åtminstone tre sorters misslyckande som fotografer kan göra. Den första typen gör gröngölingen som tror att bilderna han eller hon knäpper är briljanta bara för att man ser tydligt vad de innehåller. Förr tog det lång tid att lära sig hantverket. I dag tror många att de kan saken redan efter första vändan. Novisens misstag är att sätta likhetstecken mellan godkänd teknik och bra bild.

 

Nästa typ av flopp är tuffare att tackla och laddad med känslor. Den handlar om sågning. Om bilderna inte förstås av andra måste man ha bra självförtroende för att gå vidare. Klander mot vår förmåga att fotografera är ett ömtåligt ämne, och dessutom subjektivt eftersom det inte finns något facit. Kanske tänker vi: om du inte ser syftet med min bild är det fel på dig som tittar! Men fotografer som vill göra expressiva fotografier har misslyckats om ingen begriper vad de visar.

 

Den tredje typen av fotografiskt misslyckande är det fullständiga fiaskot. Det kan inträffa om man tar alltför lätt på fotografin. Oftast är det erfarna fotografer eller tankspridda personer som gör dessa praktvurpor. Intet kort blir taget. Några exempel: man sticker ut för att plåta utan att ladda sina batterier eller glömmer att ta med ett minneskort till kameran. Kanske kraschar utrustningen utan att någon reservkamera finns med. Resultatet blir noll, ingen bild alls, inte ens intetsägande dito. Då är det kris, särskilt om man har ett uppdrag.

 

Ett gammalt exempel på fiasko är George Mallory, Everestlegendaren som utforskade området kring världens högsta berg 1921. Han fotograferade flitigt på den turen, men då han som förste fotograf någonsin gjorde ett flertal bilder av Western Cwn blev det inget resultat. Alla plåtarna hade han satt i kameran bak och fram. Att återvända för omtagning var omöjligt. Mallory var notoriskt tankspridd, sägs det. Han var förstås mer en besatt alpinist än fotograf och försvann spårlöst in i molnens och myternas värld 1924. Hans vindblästrade kropp hittades 75 år senare på Everests brant. När den förevigades blev det i alla fall odödliga bilder.

 

Att berätta om sina misstag bjuder emot. Ändå har man en mänsklig rätt att misslyckas även som fotograf, och alla gör det ibland. Med distans kan man bli öppnare om sina missar. På 1970-talet gjorde jag en underbar skridskofärd i Stockholms utskärgård – utan film i kameran. Märkte det när räkneverket stod på 36 och filmen aldrig ville ta slut. Att jag inte kollade först! Inget kul konstaterande när man gled omkring bland kobbar och skär och glittrande is. Det är länge sen nu, men så sent som i somras upprepade jag misstaget fast nu handlade slarvet om minneskortet.

 

I ett projekt jag jobber med behövdes bilder av museijärnvägen mellan Mariefred och Taxinge. En vacker julidag åkte jag dit, tio mil i bilen för att pricka in en av tågets avgångar. Hade på kartan valt ut ett öppet fält utanför staden och stod där när den svarta röken från ångloket började synas bakom trädtopparna. Sprang fram till rälsen och ställde mig i position och knäppte men ingen bild dök upp på displayen. No card - stod det skrivet. Snopen, är det minsta jag blev. Känslan i en sådan sits drabbar förstås olika om man fotograferar för sin hobby eller sitt levebröd. Mitt kort satt i kortläsaren hemma i datorn, och jag hade i brådrasket bara snott ihop en liten packning. Det var en lätt match som väntade, trodde jag. Åkte tillbaka tio mil med oförrättat ärende. Nåja, det var ju inte Sydpolen.

 

Och inget ont som inte har något gott med sig. Jag fick anledning att återvända och hittade då en bättre position som gav allt det som skulle berättas med bilden: sommargrönskan, Sörmlandsmiljön och det gulliga tåget. Att vända fiasko till framgång är också en konst.

 

Jag passade också på att göra några "rosenbergare" av det sörmländska odlingslandskapet med snygga cumulus.

Kommentarer
Postat av: Kristina Eriksson

Du har helt rätt!

Misslyckade bilder kan faktiskt åxå bli en bra bild när den kommer upp på skärmen även om det inte var den bild man tänkte få med sig...

Ganska jobbigt med alla trender.

2011-11-19 @ 20:23:31
URL: http://tinasbilder.blogspot.com
Postat av: Gunnar Eriksson

Jag kommer ihåg när jag började med naturfotografering. Av någon anledning så trodde jag att varje gång man var ute så skulle man komma hem med en bild man var riktigt nöjd med. Inte konstigt att man blev besviken och kände sig lite less. Numera har jag inte de kraven. Det är snarare en utmaning och misslyckanden är en del i varför jag tycker det är roligt. För min egen del ska det vara lite motstånd för då uppskattar jag de tillfällen då jag får till en bild som jag är riktigt nöjd med. Även om bilderna uteblir, så har jag väldigt trevligt på mina fotoutflykter.



/Gunnar

2011-11-20 @ 19:34:07
URL: http://www.gunnareriksson.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0