Taffelbergets fotografiska utmaning

 

En bra bild av Taffelberget måste man få till. Det förväntas, men hur? Jag har inte många tillfällen. Första dagens kväll är ett, när vi kommer tillbaka till Kapstaden efter vandringen till Godahoppsudden ett annat, och sedan innan vi ska lämna Sydafrika efter en tur inåt landet. Tre möjliga men snålt tilltagna chanser på två veckor vid en plats jag aldrig tidigare besökt. En utmaning, inte för att läget är otillgängligt, utan för att tiden är knapp, och vädret en opålitlig partner.

 

Var är bästa fotovinkeln? Måste undersökas hemma. Jag surfar på nätet, bläddrar i böcker, läser in kartor och kommer fram till att Kapstadens västra förort Bloubergsstrand ligger bäst till. Bokar en B&B där så att kvällen när vi anlänt kan nyttjas maximalt utan att leta efter inkvartering. Dock, årstiderna spökar även i Sydafrika. Hård blåst, gråväder och moln över Taffeln när vi kommer dit. Ingen normal försommar denna decembermånad. Första tillfället ger dramatiska havsscenerier, men ingen bild av bergets gestalt.

 

Efter första vandringen står hoppet till två nya kvällar i Bloubergstrand, två nya chanser. Den första regnar bort. Den andra ger hyfsad utdelning. Berget syns bra, vågorna bränner i skarpt kvällsljus och äntligen ser jag hela bergets skepnad. Taffelberget är en av dessa mäktiga landformer i världen som utstrålar total närvaro, som slukar ens ögon, som uppfyller hela landskapet och som ger Kapstaden dess pregnas, en av de vackraste av städer. Inte konstigt att berget är nominerat till ett av världens sju naturunderverk, omröstning pågår just nu på nätet.

 

Dock, solen lyser inte upp bergets nordsida på det sätt som jag hade hoppats. Den går ned för långt söderut så här års. De läckraste bilderna jag sett måste vara tagna på vintern, dvs i juli och augusti när det sena kvällsljuset kommer från en mer nordlig riktning, rakt in på bergets vägg. Det var inte lätt att veta innan resan.

 

Hm, kanske är morgonljuset bäst. Satsar på tidig purrning nästa dag. Upp kl fem precis i första aningsljuset. Åker med hyrbilen till en annan plats än tidigare och ser berget ta form i kristallklar luft. Kan arbeta i stillhet.  Den fyrkantiga formen verkar tillyxad av en arkitekt som velat sammansmälta naturen med staden. Himlen tar färg. Den hårda blåsten igår har drevat sanden till fina små revlar, som i en öken. De är orörda innan strandfolket trampat sönder dem. Revlarna får bli förgrunden, och dessutom har jag tur, inget stort fartyg ligger på redden. Nu får jag mina bilder, och redaktörerna kan bli glada.

 

Sista chansen tar jag lättare på, nu när uppdraget är räddat. Vid Kapstadens Waterfront är berget en integrerad del av bebyggelsen, som en monumental byggnad. Sovmorgon innan jag knatar runt i Waterfront, före det hårresande besöket på Robben Island och titten på Mandelas cell där han hölls inlåst på 6 kvadratmeter i 18 år (av 27 totalt). ”Utsikten mot Taffelberget var ett andningshål”, skrev han efter frigivningen. Jag försöker förstå hur han stod ut. Sydafrika är mycket. Om en del annat ska jag berätta i nästa blogg.
Första tillfället
Andra tillfället
Äntligen, nu gör jag en panorama också.
Superpanorama av Waterfront. sammansmält av tre bilder med zoomen 70-200 inställd på 85 mm.
Att bestiga berget var en mindre utmaning. Jag tog kabinbanan upp 1073 möh, men oj vad det blåste, och kallt var det. Bloubergstrand ligger vid bortre stranden till vänster om min höft.

Kommentarer
Postat av: Ronnie Isacsson

Härliga bilder med fantastiskt sceneri !

Gillar panoramabilderna ! Gäller att ha tålamod som fotograf , bra jobbat Claes !

2011-12-21 @ 05:58:49
URL: http://www.ronniesfiske.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0